Jag har läst Georgien berättar: Goris fästning från Tranans förlag och jag recenserar de noveller där som jag tycker passar bäst in här på bloggen.
Goris fästning har en pojke i huvudrollen, men eftersom författaren Irma Tavelidze tydligen är mycket engagerad i kvinnor och kvinnors rättigheter så tar jag med novellen. Författaren är också emot sociala normer och det är just vad den här berättelsen handlar om. Pojken är duktig i skolan, men när han skriver en uppsats om sin dröm om att åka till Berlin så tar alla avstånd från honom, till och med hans älskade (kvinnliga) lärare.
Det är mycket kritik mot ett auktoritärt styre i allmänhet och det sovjetiska i synnerhet. Ett barns längtan bort får symbolisera människornas längtan till något annat, till en annan vardag. Hela novellen kändes full med symboler och titeln, Goris färstning, syftar på en fästning utanför staden dit ingen någonsin gick för att den var full av myter om att bara horor och kriminella gick dit. En tydlig symbol för det andra, världen utanför, med andra ord. Den var en mycket bra novell som jag gärna hade diskuterat mer fler. Någon som läst den?
