Inom ramen för Lyrans Jorden runtresa har jag läst boken Coconut av Kopano Matlwa, som handlar om två tonårsflickor i Sydafrika.
Vi får följa två flickor som inte har något att göra med varandra, mer än att de ses av en händelse på ett fik. Den ena är den bortskämda Ofilwe som inte riktig vet vart hon har sig själv och så den arbetsamma fattiga flickan Fikile. Ofilwes föräldrar är rika, men de är svarta och får ändå inte lika hög status som vita. De försöker bära huvudet högt och vara stolta, även om människors fördomar gör det svårt. Fikile lever i en kåkstad med sin farbror som tvingar henne smeka honom till söms varje kväll. En dag får hon höra om sexuella övergrepp och att det inte är tillåtet. Hon väljer efter det att sova på golvet istället för i skjulets enda säng tillsammans med farbrodern. Då upphör övergreppen. Hon får ett jobb på ett café och gör allt för att jobba sig bort från sin fattiga barndom. Både Ofilwe och Fikile är tonårsflickor i ett land i förändring.
Det är egentligen två helt olika berättelser som inte hänger ihop. Jag tyckte absolut mest om delen om Fikile, men samtidigt blev boken komplett med båda historierna. I Ofilwes fall handlar det att bli accepterad som den man är, trots att man är svart. Det är också en historia om att vilja passa in och höra till. I Fikiles fall är det kanske lite mer enkelt. Hon vill slippa fattigdom och sexuella övergrepp och göra något bra av sitt liv. Hennes berättelse har också stor distans till det som händer. Övergreppen skildras mest som äckel och inte som ett stort trauma. Den stilen gör det lättare att läsa om det svåra, samtidigt som det naturligtvis ger en bitter eftersmak. Boken ger två bilder av det nya Sydafrika för den som är ung och svart. Jag tyckte om den.
4 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Aha, där stoppade jag läsningen av ditt inlägg i tid. Ska strax börja med Coconut :).
Författare
Oh, sorry som du tycker att jag borde utfärdat spoilervaring 🙂
Haha, brukar inte ha problem att läsa recensioner innan läsning men den här gången ville jag verkligen ha den där känslan av ett oskrivet blad när jag öppnade boken, dvs ingen aning om handling och inga förväntningar.
Är strax klar med del ett nu och även om jag väntar med ett utlåtande till dess jag är helt klar så måste jag ändå säga att den rent fysiska kvaliteten på boken är den sämsta jag någonsin upplevt. Får vända blad med silkeshandskar för att inte sidorna ska lossna. Gillas inte. Alls.
Var din likadan eller är det ett måndagsexemplar jag fått hem?
Författare
Nej, mitt ex var helt ok. Det är verkligen inte kul att läsa trasiga böcker. Ska bli spännande att se vad du tycker!