Narayan Wagle kommer från Nepal och Palpasa Café är min representant för Nepal i jorden runt-läsningen. Wagle är en man, men det visade sig att hans antikrigsroman även är en feministisk roman om en kvinnas önskan att leva sitt eget liv, utan krav från familj och traditioner.
Drishya är konstnär och han träffar av en slump Palpasa på en resa till Goa. Han fascineras av henne, men de utbyter inga kontaktuppgifter. Åter i Katmandu springer han på henne igen och deras vänskap ska kantas av slumpmässiga möten. Palpasa älskar Drishyas konst och de träffas bland annat på Drishyas galleri. Drishya träffar även Palpasas mormor och en vänskap utvecklas dem emellan. Palpasas föräldrar bor i USA, men hon vill flytta tillbaka till Nepal som är hennes födelseland, eftersom hon tycker att livet som utlänning har blivit hårdare efter 9/11. Mormodern vill att Palpasa ska gifta sig Drishya.
Efter inledningen med den eventuellt spirande romansen mellan Drishya och Palpasa, får Drishya ett erbjudande att åka hem till sin födelseby i bergen. Där är de krig och maoistiska rebeller lurar lite överallt. Drishya blir oerhört tagen av vad han ser och han se barn som förlorar sina föräldrar, föräldrar som förlorar sina barn och själv ser han sin bästa vän dö. När han återvänder till Katmandu är inget sig likt.
Det var en mäkrlig bok. Den första delen var någon form av kärlekshistoria. Sedan blir den en bok om krig. I slutet av boken kommer ännu en märklig vändning, men ska inte avslöja hur. Som historia fick jag inte riktigt ihop det, men jag var glad över att överraskas av bokens feministiska innehåll. Jag tänkte först att den var lite traditionell och konservativ för att Drishya är sådan mot Palpasa. I slutet av boken ger hon honom en utskällning för det och säger att det är därför de aldrig blivit ett par.
Beskrivningen av Palpasa skiftar under berättelsen gång. Först blir hon höjd upp på en piedestal av Drishya och det känns inte särskilt feministiskt. Sedan låter hon själv Drishya och oss läsare förstå att hon vill leva som en fri kvinna, välja sitt eget liv och vägrar att styras av en man, sina föräldrar eller hennes kulturs seder och bruk. Det var ord och inga visor och jag tycker att Palpasa och Palpasa Café förtjänar en plats i Feministbiblioteket för denna fantastiska kvinna, samt för ifrågasättande av mansrollen.
