Varför driver jag den här bloggen när folk svälter i Afrika?

De senaste dagarna har jag stött på en och annan tweet om engagemang. Det är gamla beprövade argument. Människor som inte själva är engagerade för något viktigt skäller på andra som är engagerade för något som de tycker är meningslöst och kräver att de ska engagera sig för det som är viktigt. Exempel: Antifeminister tycker att det är löjligt att driva saker som fru Gårman och ”hen” som pronomen och tycker att man borde engagera sig mot hedersvåld istället. Min motfråga: Gör de det? Förmodligen inte.

Varför är det så att vi som är engagerade måste stå för allt viktigt engagemang? Och varför finns det människor som anser sig viktiga nog att styra över andra människors engagemang? Jag kan förstå att man tycker att vissa saker är fåniga, men konstigt vore annars. Alla människor prioriterar inte samma saker i livet. Vissa är exempelvis vegetarianer för djurens skull. Andra äter gladeligen kött.

De allra flesta människor vill ha en bättre värld och många vill bidra till det. Vissa bidrar genom att göra det lilla de kan och andra genom att engagera sig och ägna hela sitt vakna liv åt ”kampen”. Nästan om vad vi än gör kan det sägas att det finns något som är mer angeläget. Det finns alltid något svältande barn i Afrika eller tvångsbortgift kvinna i Somalia som skulle behöva ditt engagemang. Att då kämpa för att Sverige bör sänka inkomstskatten kan du te sig som ett enormt i-landproblem. Vilket det såklart är. Men vi behöver politiker som jobbar med skattefrågor också. Hur skulle det annars se ut?

Min uppfattning är att detta med att andra ser ner på ens engagemang drabbar främst feminister. Och kanske också djurrättsaktivister (engagera er för människor istället – de är viktigare!). Kanske för att många tycker att det vi kämpar för är fånigt, men ska varje människa inte själv få välja vad man ska göra med sitt liv och den fritid man har?

Herregud! Jag måste lägga ner bloggen omedelbart. Varför lägga tid på att recensera böcker när jag kunde utbilda mig till sjuksyrra eller läkare och bege mig till ställen där jag verkligen behövs? Eller åka till diktaturer och bidra till att regimen faller? Eller varför lägger vi inte ner hela Sveriges Riksdag? Vi har det ju ändå rätt bra och våra politiker behövs bättre på annat håll!