Vad vinner vi på att märka ord?

När vi ska prata om en viss företeelse behöver vi ett språk, annars är det svårt att göra oss förstådda. I språket ingår det begripliga ord på de företeelser vi vill beskriva. Således har jag kommit fram till att jag måste använda ordet kvinnolitteratur för att beskriva litteratur skriven av kvinnor. De viktigaste syftet med den här bloggen är att belysa litteraturen skrivet av och om kvinnor eftersom denna inte fått lika mycket uppmärksamhet genom historien än den skriven av män.

Kvinnolitteratur är inget bra ord. Det kan ge associationer till att litteratur skriven av kvinnor är annorlunda och bör skiljas ut från det som män skriver. Men man behöver inte tolka det så. Jag kan inte komma på något bättre ord så tillsvidare använder jag kvinnolitteratur.

Jag kom att tänka på detta idag när jag gjorde en uppdatering på Facebook-sidan: Just nu håller jag på med mitt sommarprojekt Världsläsning 13. På nattygsbordet ligger bland annat en bok från Tahiti och en från Brasilien. Vilket är ditt bästa tips på bok från lite ovanligare länder? En av kommentarerna löd: vad i allsindar är ett ”ovanligt land”? En annan person kommenterade att Sverige är ett ovanligare land än Indien.

Jag behöver ett språk för det jag håller på med. Jag vill bredda mig och läsa om kvinnor i så många olika länder som möjligt. Jag läser ofta från Sverige, USA, Storbritannien och de nordiska länderna förutom Island. Jag vill ha tips om bra böcker från andra länder. Hur ska jag sätta ord på det om jag inte vår använda termen ovanligt land? För mig var det självklart att ovanligt land här betydde ovanligt på den svenska bokmarknaden, men uppenbarligen var det inte det för andra. Borde jag i fortsättningen märka mina Facebookinlägg med fotnoter?

Ordmärkeriet är vanligt och utbrett och det kan slå mot dem som inte är så bra på svenska, oavsett till vem piken riktar sig. Jag tycker att det skulle vara lättare om vi valde att försöka förstå istället för att försöka missförstå.