Vad tror ni om en liten följetong?

Kärlek på en resa till Sydostasien. Skulle ni läsa?

Jag har haft en groende idé ett tag nu. Vad skulle ni säga om en liten följetong här på bloggen? Skulle ni läsa?

Såhär är det. Precis som så många andra när jag författardrömmar. I mitt huvud finns material till åtskilliga romaner, men när jag ska skriva ner dem blir det stopp. De personer jag känner så väl och som blivit mina vänner i huvudet är svårt att göra rättvisa i skrift. Sedan vill jag ju att det jag skriver ska ges ut och hyllas och när jag tänker så långt tar det ännu mer stopp. Att skiva bara för att det är kul har visat sig inte ge speciellt mycket text.

I en mejlkonversation med en vän i våras skickade jag första kapitlet till något som kanske skulle kunnat bli något om inga stopp funnits på vägen. Hon blev nyfiken och ville läsa mer. Historien och karaktärerna finns redan, men inte så mycket är nedskrivet. Dessutom skulle den färdiga produkten kanske inte få utrymme i Babel om den skrevs färdig. Den skulle nog ens inte bli tryckt om jag inte betalade för det. Fast nu ska jag inte nedvärdera mig själv, jag försöker bara vara lite realistisk.

Jag tänkte istället ett litet experiment. Jag skriver lajv för er! Jag gör såklart ett synopsis före så att det inte blir helt crazy, men ni får vara med när berättelsen växer fram.

Nervös fråga igen. Skulle ni läsa?

Det ni skulle gå följa med på är en resa till Sydostasien och ett möte mellan två människor. De har båda lämnat var sitt dåligt förhållande bakom sig och tyr sig till varandra för att slippa resa ensamma. Kärlek på en resa i Asien, med andra ord.

En utförligare intro utlovas och jag hoppas att det låter lite spännande! Skulle ni läsa?