För flera år sedan skrev jag ett inlägg om feministisk porr och problematiserade kring vad detta skulle kunna vara, då lust och vad man tänder på är individuellt. Nu tänkte jag skriva om romance-genren och det är lite annorlunda eftersom den inte enbart till för att tända människor, utan för att ge en härlig läsupplevelse med mycket romantik. De gamla Harlequinböckerna från min barndom innehöll inte sällan kvinnor som behövde räddas och en man som kom ridande på en häst (bildligt och bokstavligt) och tog henne med storm. Vad kräver den moderna feministiska läsaren av dagens romance?
Jag har läst mycket romance och feelgood nu i januari och februari för att överleva. Jag läser annat också, men för ren och skär avkoppling har jag sökt mig till romancegenren. Jag börjar så smått uppnå en viss mättnad av den här typen av litteratur och jag tänkte ge mig på att analysera det här med sexscener i litteratur skriven för kvinnor. Det är många som har ambitionen att skriva sex ur någon form av feministisk synvinkel, men långt ifrån alla lyckas med det.
Det första jag tänker på är att kvinnlig njutning och orgasm inte per definition gör en sexscen feministisk. Visst är det bra med fokus på den kvinnliga njutningen, men något annat vore ju rent ut sagt brottsligt i en genre som främst läses av kvinnor. När det handlar om den manliga riddaren som vet precis hur man tillfredsställer en kvinna, ja då blir det ändå rätt stereotypt. En man som lär en kvinna hur man har sex, passar endast i historiska romaner där man kan tänka sig att en kvinna aldrig fått lära sig vad sex är. I modern tid blir det oerhört förminskande, även i det fall då kvinnan är oskuld.
Det är främst i amerikansk romance som jag hajar till både en och två gånger när jag läser sexscener. Det är inte ovanligt att den understryks att den kvinnliga huvudpersonen håller på sig, medan det inte är ovanligt att den manliga karaktären har varit med om både det ena och det andra. Det värsta är nog i det fall där den oerfarna unga kvinnan inte verkar veta vad en klitoris är (och som mannen såklart lär henne). Ja, det förekommer. I feministisk romance skulle jag säga att det är självklart att kvinnor har utforskat sina egen sexualitet och att det inte har någon betydelse hur många sexpartners hon har haft.
Det blir också fånigt att det första sexet alltid är så oerhört bra och tar dem till himlen och tillbaka. Folk vill kanske ha en verklighetsflykt, men måste det alltid vara så fantastiskt? Det är ju spänningen mellan huvudkaraktärerna som är det viktigaste, inte att kvinnan får multipla orgasmer första gången hon har sex med mannen hon äntligen fått. Sedan måste det såklart vara bra och inte lite halvbra, men återigen är det interaktionen mellan karaktärerna som är det viktigaste.
Vi vill alla såklart ha olika saker och alla kan inte gilla samma sak, men det jag ser mer av i svensk romance och som jag gillar bättre, är när det får vara lite trevande och kanske inte alltid helt perfekt. Det feministiska är inte att låta kvinnan alltid njuta, utan det sätt som sexet beskrivs på. Jag vill gärna ha kvinnor som vet var deras klitoris sitter, vet vad det tycker om och gillar att tillfredsställa sin partner, i alla fall i böcker som utspelar sig i nutid. En sexscen kan givetvis vara feministisk även om den är skriven ur en manlig synvinkel. Det är sättet och språket som gör det, inte vem som får flest orgasmer.
Det är självklart att en kvinna måste njuta av ömsesidigt sex i litteraturen, men där ha vi förhoppningsvis varit ett bra tag. Nu är det dags att gå ett steg längre. Kvinnor kan ta initiativ, kvinnor kan vilja göra det skönt för en man, kvinnor måste inte vara kära och kvinnor kan både ha stor och liten sexuell erfarenhet. Män kan känna sig osäkra, män får vilja vänta med sex till de är kära och män får också ha både få och många tidigare sexuella partners.
Jag efterfrågar också mer variation. Det måste inte alltid vara en skör kvinna som räddas av mannen som äntligen vill slå sig till ro efter åratal av runtflackande i olika oseriösa förhållanden. Eller så är det bara jag som läst lite för mycket romance på sista tiden 🙂
