Jag skulle läsa om tre favoriter under året och startade starkt med Elefantens öga av Inger Alfvén och The color purple av Alice Walker. Sedan fastnade jag lite och tänkte länge att jag skulle läsa om Stekta gröna tomater av Fannie Flagg, men den spar jag till nästa omläsningsrunda. Det blev istället flera genomlyssningar på Mhairi McFarlanes böcker inför släppet av nya boken på svenska, Snälla bli min igen.
Elefantens öga tjänade verkligen sitt syfte. Jag minns den som den bästa boken jag hade läst när jag gick på gymnasiet och sedan dess har jag inte läst den. Det är klart att jag läst mer nu och att den inte forfarande är nummer ett, men det var en mycket, mycket bra bok. Det som jag då minns att jag tyckte var sega delar i boken, tyckte jag nu var mycket spännande och jag hade dessutom möjlighet att läsa in mer mellan raderna. Det var en oroligt fin upplevelse av en gammal favoritbok.
The color purple, eller Purpurfärgen på svenska, ville jag läsa för att språket och huvudpersonens språkutveckling spelar en stor roll i boken, och därför viktig att läsa på originalspråk. På högstadiet läste jag den på svenska. Omläsningen var inte lika fantastisk som Elefantens öga, även om den såklart var bra. Jag upptäckte att det var otroligt mycket jag inte mindes från den, så jag är ändå glad för omläsning.
Det kanske inte borde räknas i en omläsningsutmaning att lyssna igenom en feelgoodförfattaren nästan hela utgivning, men det var ändå en upplevelse. De första böckerna av Mhairi McFarlane har jag inte läst sedan dess och det var spännande att få dem i en kontext där jag skaffat mig lite mer erfarenhet av feelgood. Måste säga att de står sig väldigt väl. You had me at hello är en stor favorit, men tror ände att Det kommer aldrig att vara över för mig, är bättre. Det jag tycker om med McFarlane är att hon tillåter karaktärer ha fel, ganska stora sådana ibland, och missförstånden som gör att ett par hålls isär alltid är noga uttänkta och inget man måste ”köpa” för att komma vidare.
