De senaste veckornas stormande kring dokusåpan Paradise Hotel är verkligen helt otrolig. Det som är otroligt är inte att människor anmäler sexuella övergrepp, utan såklart att det inte funnits några rutiner för hur man ska hantera sådana situationer. I en dokusåpa som går ut på att folk ska supa och knulla, kan det inte vara så totalt främmande att det skulle kunna komma att förekomma sexuella övergrepp, eller i alla fall mycket tveksamma situationer.
Jag vill inte moralisera över enskilda människors val att vara med i en dokusåpa som Paradise Hotel. Paradisstränder, lyxhotell, ständiga fester och snygga människor – whats not to like liksom. Men när folk är fulla och meningen är att du ska ha sex framför kameran, ja då skulle jag säga att risken till övergrepp, tjatsex och tafsande är rätt så stor. Produktionsteamet måste därför ständigt vara på tårna.
Nu verkar det tvärtom som att produktionsteamet sett mellan fingrarna med allt sådant och i senaste säsongen blev det too much för två deltagare. En händelse kan klassas som våldtäkt. Det är för mig fullkomligt obegripligt att så många vuxna människor som ingår i ett produktionsteam klarar av att titta på när sexuella övergrepp pågår. Dessutom, det är precis som Emma Gray Munthe skriver i Femina, är det märkligt att någon tror att de kommer att komma undan med det.
Det var först när Veckorevyn och Irena Pozar uppmärksammade övergreppen, som produktionen reagerade. Då pausades programmet för att senare stoppas helt. Programmet med övergreppen spelades in, de utsatta tystades ner och programmet hann att sändas innan någon reagerade. Det är så sanslöst att det inte finns ord. Det är ändå bra att de inte kom undan med det den här gången. Hoppas också att alla inblandade reagerar annorlunda nästa gång det händer. För i den typen av dokusåpor så kommer det att hända igen.
