Det seminariet jag sett fram emot mest på Bokmässan var nog samtalet mellan Jonas Hassen Khemiri och Sara Stridsberg om tio händelserika litteraturår. Samtalet handlar om deras författarkarriärer och böcker, men kanske mest om de senaste böckerna Pappaklausulen och Kärlekens Antarktis. För mig vara båda dessa böcker fantastiska läsupplevelser och bara av en händelse så har jag lyssnat på båda två och de har lästs in av fantastiska uppläsare (Hamadi Khemiri och Lo Kauppi).
Sara berättade att hon skriver massor och har flera blindspår som sedan stryks inför det färdiga manuset. Hon beskrev hur hennes manus till en början är oerhört röriga med många sidospår som aldrig kommer med i boken sedan. Jonas sa att han mer låter sina historier växa fram. Han vet till exempel att det ska komma in en karaktär, men inte hur och när, och han kan själv överraskas av hur det sedan blir.
De kom in på hur de förhåller sig till gamla favoritböcker. Sara sa att hon inte sparar på så mycket och har en enorm röra hemma. Jonas berättade då om sin bokhylla med alla favoritböcker i kronologisk ordning. Den börjar med pixiboken Dun till lillans täcke och går sedan vidare genom barn- och tonårstiden fram till vuxen ålder. Jag tror att cirka alla där inne nu vill gå hem och ha en sådan bokhylla med alla sina favoritböcker i kronologisk ordning!
Det var ett intressant samtal och ibland är det inte är djupa analyserna, utan bara det faktum att två så fantastiska författare samtalar med varandra, som är behållningen. Jag fick inspiration till eget skrivande och till mer läsning och det första jag gjorde när jag åkte hem var att läsa klart Kärlekens Antarktis. Nu ska jag se vilken av dessa författares böcker jag ska läsa härnäst. Kanske det blir Sara Stridsberg Beckomberga eller kanske Jonas Hassen Khemiris Jag ringer mina bröder. Vad föreslår du?
