Såklart väljer Lyran ett Halloweentema denna vecka. Böcker med spöktema eller övernaturliga skrämmande saker, hm, det tåldes att tänka på! Jag älskar spöken, både som söta figurer och som fenomen. Jag tror inte på övernaturliga saker, men jag önskar att jag kunde tro lite på spöken, i alla fall lite då och då.
Klassiska spökhistorier av Charles Keeping: Denna samling av gamla spökhistorier var en favorit hos mig när jag var liten. Jag tror att jag tyckte att det var lite lagom läskigt. Oscar Wildes Spöket på Canterville var den bästa och Edgar Allan Poes Den svarta katten den läskigaste. Jag borde nog ta och läsa om den, för det var nog sisådär 20 år sedan nu. Den står dock fortfarande kvar i bokhyllan trots flera utrensningar.
Spökhanden av Selma Lagerlöf: Jag läste den novellen i somras och tyckte om den. De handlade om en kvinna instängd hos sina vårdnadshavare som såg syner, en spökhand, och blev deprimerad för att hon inte älskade den hon skulle gifta sig med. Novellen slutade lyckligt med att de fann varandra och byggde en ny relation på kärlek och verkliga känslor.
De glömda barnen av Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist: En hemsk berättelse om barn som är oönskade och tillslut försvinner ner i ett hål där de får stanna till någon saknar dem tillräckligt mycket. De lär sig finna styrka av varandra och ta sig tillbaka till verkligheten.
2 kommentarer
Spökhanden är riktigt bra!
Ja, visst är den!