Pjäsen Medealand ingår i en samling, Medealand och andra pjäser (2012), men jag väljer att recensera varje pjäs var för sig.
Stridsberg har gjort en pjäs av den försmådda hustrun Medea, vars man har lämnat henne för kungens dotter. Medea från Euripides gamla tragedi mördar återigen sina barn i förtvivlan och i Stridsbergs version är hon en mamma som förlorat allt och därmed inte tror att hon kan ge sina söner ett bra liv. Istället för att låta dem växa upp hos son far och prinsessan, dödar hon dem.
Det är inte samma sak att läsa en pjäs som att se den, men jag den här pjäsen vill jag inte se. Jag är för blödig dödande av barn är inget jag klarar av nu. Jag tycker ändå att Stridsberg gör ett bra porträtt av Medea och pjäsen har ett tydligt feministiskt budskap. Även om tiderna är långt annorlunda idag så finns det även spår av den tragiska historien i vårt samhälle idag. Fäder överger sina familjer för nya kvinnor och kvinnor blir lämnade att försörja sig och sina barn själv. Sådant sker här och nu och det har blivit bättre, men alltför många barn växer upp med frånvarande pappor.
