Recension: Smith, Ali; Vinter; 2017

Nu har del två i Ali Smiths årstidskvartett, Vinter, kommit ut på svenska. Atlas förlag ger ut Smith i Sverige. Den förra delen hette Höst och båda böckerna handlar om människor i spåren av Brexit. Vinter utspelar sig runt jul och är ett psykologiskt drama med fyra huvudpersoner.

Sophia är en framgångsrik affärskvinna och lite av en enstöring. Hennes son Arthur och hans nya flickvän ska komma och fira jul hos henne, något hon inte ser fram emot. Arthur å sin sida oroar sig för att hans flickvän gjort slut och att han därmed inte har någon att ta med sig hem till mamma. Han raggar upp den säregna flickan Lux på busshållplatsen och erbjuder henne 1000 pund för att tillbringa julhelgen hos hans mamma. Lux visar sig vara bra på att komma den enstöriga kvinnan nära och hon bestämmer att de ska kontakta Sophias syster Iris, Systrarna har inte pratat med på flera år. Iris, en gammal hippie som inte släppt kampen för en bättre värld, kommer och allt är bäddat för enorma konflikter.

Det är inte en händelserik bok. Det är lågmält och långsamt om fyra olika människors liv och varför de blivit dem de är. Det handlar om konflikter, hemligheter och försoning. Men precis som med Höst så tycker jag att Vinter är bättre i teorin än i praktiken. Boken är verkligen bra, men det känns som att den skulle kunna vara ännu bättre. Den slutar lite med lösa trådar och den knyts inte ihop. Jag tycker att Ali Smith tecknar fina personporträtt, men flera av dem får vi inte riktigt lära känna på djupet. Jag förväntar mig något storslaget och får ”bara” något bra. Därför lämnar Vinter mig lite otillfredsställd.

En rolig detalj var att temat ”betala någon för att spela ens partner” läste jag ganska nyligen i Jag kommer hem till jul av Joanna Bolouri. Jag slogs av hur Ali Smith använder denna ingrediens som är som klippt och skuren för en romantisk komedi, i en bok som är allt annat än just romantisk och rolig. Smith får det att passa in väl i bokens övriga handling.

Läs mer: Adlibris, Bokus, GP, DN