Jag har hört en del kritik mot Kalle med klänning och även Kalle som Lucia att författarna slår in öppna dörrar och/eller överdriver sitt budskap för mycket så att det blir löjligt. Jag håller inte med, även om jag kanske vid fösta anblicken inte känner att kopplingen pojkar och klänning är den största genusfrågan vi brottas idag. Men alla måste inte alltid ta sig an det mest akuta. Naturligtvis inte.
Kalle träffar sina kusiner och vill låna en klänning eftersom det är så varmt. Han älskar den klänning han får och vill aldrig ta den av sig. I skolan blir han retad av de andra pojkarna, men när det visar sig att han har blivit bra på fotboll får han respekt och alla vill ha klänning.
Som sagt är kanske inte hela poängen pojkar (och män) ska kunna ha klänning det viktigaste budskapet att få fram, men det är inte heller det enda jag tycker att boken förmedlar. Klänning är förknippat med duktiga söta flickor och inget man leker eller upptäcker världen i. I Kalle med klänning får klänningen en liten revansch och här kan man spela fotboll, meka med bilar och spela golf i klänning. Det är inte bara pojkar som behöver få klä sig hur som helst, flickors kläder måste också uppvärderas och inte bara ses som finkläder. Och det har författarna lyckats med!
Läs mer: Adlibris, Bokus, Sagolikt
Andra bloggar: Lyrans Noblesser, Bokmania, Barnboksprat
2 kommentarer
1 ping
Min son började bära klänning i 2-årsåldern blev väldigt glad när han hittade Kalle med Klänning något år senare. Boken löser inte alla världens problem, men den är ett steg i rätt riktning.
Håller med! Alla måste inte skriva om de stora problemen.
[…] och framförallt så skrivs feminismen inte på näsan (som den kan göra i barnböcker såsom Kalle med klänning eller Kenta och […]