Igår skulle jag jobbat min sista dag på Företagarna. Det blev inte riktigt så eftersom jag sedan i tisdags är sjukskriven på heltid för gravidkomplikationer. Nu väntar en föräldraledighet på cirka 7 månader och sedan är jag utslungad i arbetssökande igen. Jag försöker att inte tänka så mycket på det nu, utan bara koncentrera mig på att ta det lugnt och ladda inför förlossning och vaknätter.
Att vänta barn numer två innebär verkligen inte att man vet vad som ska hända. Ovissheten är enorm innan du vet vilken personlighet och vilka vanor ditt barn har. Därför är det otroligt svårt att förbereda sig mentalt för vad som komma skall. Jag hoppas dock att jag är bättre rustad den här gången och inte blir chockad av eventuell baby blues och kan stå emot när vårpersonal tycker att jag ska uppoffra allt för mitt barn den första tiden.
Jag kommer att offra mycket, för att inte säga allt, för att mitt barn ska må bra, men jag kommer inte att offra saker som jag själv anser onödigt. Till det hör att amma till varje pris (det finns ersättning, även om jag vill amma och för egen del anser det mest praktiskt), välja bort att smörja in bröstvårtor med salva och istället springa omkring med öppen morgonrock med blottande bröst för att lufta, pumpa bröstmjölk (det finns ersättning om barnet tar flaska), välja bort att duscha.
Förra gången var jag tvungen att fokusera på att själv må bra för att inte gå under. Den första tiden hemma var ganska jobbig. När jag bestämde mig för att jag fick duscha varje morgon och alltid ha hela och rena kläder mådde jag bättre. Jag anser inte att jag skulle ha offrat de bitarna för att vara en bättre mamma. Ofta när man pratar om att glada mammor ger glada barn tror vissa att man menar oceaner av egentid, gärna på krogen med massor av alkohol, medan det i själva verket handlar om ganska basala saker som att få känna sig lite fräsch och presentabel.
Muta till mig själv: Lite nya kläder från Lindex. Två lite större toppar som tillsammans med ett amningslinne ska funka både för mig och för matning av barnet. Sedan en jeanskjol som jag mätt på ett par gamla jeans och som förhoppningsvis ska passa.
4 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Ibland kan jag tänka att man gör en tankevurpa när man tänker att man ska offra saker för sitt barn. För mig är det självklart att olika tider i livet har olika fokus. När man har små barn är fokuset ett och när de är tonåringar ett annat. Att man skulle offra sig för att ta hand om sina barn är mycket underligt resonemang för mig. Var sak har sin tid och tar man på sig offerkoftan så tror jag i längden att man blir en ganska missnöjd mamma.
Författare
Det har du helt rätt i! Man skaffar ju barn för att man vill det och det ligger ju i sakens natur att livet förändras och att man måste anpassa sig. Detta är man förhoppningsvis inställd på. Jag tycker bara att vissa inom vården blir irriterade på att man vill ta ”genvägar” som förälder. Tex vägrades jag amningsnapp för att det var så onaturligt och dumt enligt 90% av kåren. När jag väl träffade en som gav mig en så funkade amningen direkt. Känns ju idiotiskt att en sådan enkel grej ska vara i vägen för en mer fungerande matning.
Heja dig! Det där låter så klokt. Min underbara BVC-sköterska sa till mig när jag hade fått mitt första barn: mår inte mamma bra, så mår ingen i familjen bra. (Riktigt så var inte budskapet från barnmorskorna på BB…)
Författare
Så sant så sant. Man ska göra de som behövs, men man måste inte alltid göra det som inte behövs dessutom. Om man inte mår bra av det vill säga.