Jag gillar verkligen Karin Alfredsson och hennes böcker från andra länder. Sista färjan från Ystad skiljer sig ganska mycket från hennes tidigare böcker, men i och med den har hon återkommit till deckargenren. Jag lyssnade på boken på Storytel, uppläst av Katarina Ewerlöf.
En man och en kvinna tar sista färjan från Ystad och beger sig ner till kontinenten. De har gott om pengar, men vi förstår snabbt att de får pengarna av att lura folk genom olika bedrägerier. Det är allt från påhittade andrahandsuthyrningar och till att låtsas vara älskare och sedan tigga pengar genom att spela svårt sjuka eller ha problem med affärer. Deras offer är en professor i litteraturvetenskap på Stockholms universitet, en ensamstående mamma med drömmar om ett nytt liv, en äldre kvinna som beredd att sälja sin sommarstuga, en politiker som nyss upplevt homosexuell kärlek och en äldre man som upptäckt kärleken hos en yngre kvinna.
Det är ingen som blir mördad och allt är bara lite lagom hemskt. Trots det tycker jag att Sista färjan från Ystad håller som deckare. Jag hade svårt att lägga den ifrån mig och funderade på hur det skulle sluta. Jag tror att den största behållningen var att den var så sannolik. Både offer och förövare agerade sannolikt. Bedragarna gjorde misstag och de drabbade hade svårt att prata om vad de varit med om på grund av skammen. Poliserna hade fullt sjå att få ihop ett åtal. Det kändes som om det skulle kunna gå till just så i verkligheten.
Sista färjan från Ystad var en perfekt bredvidläsning i lurarna. Älskar Karin Alfredssons deckare generellt för att hon alltid har ett feministiskt perspektiv och har en stor variation bland personligheter och kön. Den här boken är inget undantag.
Läs mer: Adlibris, Bokus, Och dagarna går…
