I Tranans novellsamling Indonesien berättar: Tusen gevärskulor, tusen fjärilar finns fem noveller skrivna av kvinnor. Jag recenserar dem här en och en.
I Sitas eld av Oka Rusmini får vi möta flickan Sita som bor på Bali och vars mamma är respekterad både av den holländska kolonialmakten och av motståndsrörelsen. Hon får veta av mannen Sawer att mamman är konkubin åt den holländska ledaren och genom det kan få information som hon ger till motståndsrörelsen. När Indonesien äntligen blir fritt visar det sig att japanerna som befriade dem inte alls ville dem väl. Sita går då i sin moders fotspår efter att Sawer bett henne och hon prostituerar sig för att få information från japanerna. Hon blir utsatt för enorma grymheter, men hon står ut. När allt är över har Sawer lovat att gifta sig med henne. Det är ett löfte han inte ska komma att hålla. Sitas besvikelse vet inga gränser.
Jag har läst en del på sista tiden om japanernas övergrepp på civilbefolkning i de länder de ockuperade under andra världskriget. Det verkar vara obeskrivliga grymheter som de kunde utsätta andra för och det verkar ha påverkat många författare. Den här novellen är en i raden av många som skildrat övergreppen. Sitas eld är en gripande novell som berättar en del av den indonesiska och balinesiska historien genom en oskyldig vacker flickas ögon. Oka Rusmini finns översatt till svenska förut och hon rekommenderas dem som varit eller vill åka till Bali för att få en annan bild av ön än den man oftast får som turist. Eftersom jag någon gång troligtvis kommer att åka till Bali så är jag sugen på att läsa hennes roman Jordens dans.
