När jag såg Jadeögat av Diane Wei Liang på bibblan och läste baksidestexten blev jag mycket intresserad. En deckare som utspelar sig i Beijing-miljö av en person som själv vandrat gatorna upp och ner i den staden många gånger, lät bara för bra för att motstå.
Jadeögat är första delen i en serie om privatdetektiven Mei Wang. Själva deckarhistorien går ut på att Mei ska försöka hitta den person som försöker sälja en jadeskål vidare som stulits från ett museum under kulturrevolutionen. Boken fokuserar trots genren inte så mycket på mysteriet, utan mer på Meis privatliv. Hon har en gammal pojkvän hon inte har glömt, hennes pappa har dött i ett arbetsläger och hennes mamma blir hastigt sjuk och behöver läkarvård. Hela tiden ligger det dåliga förhållandet till systern som en våt filt över tillvaron. En gammal vän till familjen, herr Cheng, är den som ger uppdraget till Mei att leta reda på skålen, men han får även en större betydelse för hennes privatliv än hon kunnat ana. Hemligheter kommer upp till ytan.
Det är många fantastiska skildringar från Beijing i boken. Mei vandrar runt i Hutongerna, hon går på klassåterträff vid Sommarpalatset och hon är och shoppar på Wangfuijing Daije. Det var en underbar bok på det sättet för någon, som jag, som gärna ville återuppleva en resa till Beijing. Det är också en lite småtrevlig roman om ett familjeöde i Kina. Det är däremot inte en spännande deckare. Jag förstod inte så mycket av själva brottet och försvunna skålar känns som deckare light gånger hundra. Jag brydde mig verkligen inte om hon skulle få reda på sanningen eller inte. Historien om hennes familj var desto mer intressant. Ska du läsa den här boken bör du nog vara intresserad av Kina i allmänhet och Beijing i synnerhet. Du ska inte läsa den om du vill ha en spännande deckare.
