Jag har läst berättelser ur Tranans novellsamling Italien berättar: En förebådande dröm. Den fokuserar på samtida, lite yngre författare. Jag recenserar dem som jag tycker passar bäst för Feministbiblioteket.
Novellen Den sista eftermiddagen av Grazia Versani handlar om två otrogna personers sista möte. Kvinnan som är huvudperson lever ett utåt sett perfekt liv med stor fin villa, man och två barn. Men hon älskar en annan man. Hon har dock beslutat sig för att sluta träffa honom och bara leva med sin man, hur olycklig hon än blir.
Detta var den sorgligaste novellen jag läste idag. Kvinnan väljer det liv hon förväntas att göra och lämnar den fattigare arbetaren bakom sig, även om det är han som har hennes hjärta. Versani skriver ofta svarta böcker och hennes noveller handlar mycket om livet och vad man måste avstå ibland. Jag kände att berättelsen berörde mig just därför att det inte var självklart hur hon skulle välja. Det är inte alltid det i verkliga livet heller.
