När jag var i Tallinn i höstas gick jag in på en bokhandel som till min stora glädje sålde estnisk litteratur på engelska. Jag köpte då Estonians inside and out, en populärvetenskaplig bok av historiken Lauri Vahtre. Boken är för dig som vill veta vilka figurer de där esterna egentligen är.
Ester är inte så pratsamma, värnar sin integritet, firar julafton och midsommarafton och äter semlor i fastan. Låter det som några vi känner? Oss själva rent av? Esterna passar bra in på de skandinaviska folken och drar kanske mer åt finnarna, men som sagt inte så långt ifrån oss själva.
En del av boken handlar också om jämställdhet, föräldraskap och hbtqi där esterna försöker att gå mot en mer skandinavisk jämlikhet. Det som inte förenar oss är vår historia. Fram till 1991 har esterna med några få års undantag varit förslavade i flera hundra år. Det är så se själva ser det.
Jag har en estnisk vän som jag träffar då och då i Stockholm eller Tallinn. Senast vi var i Tallinn hade hon för mycket på jobbet, men vi sågs i somras över en middag ute. Hon och jag är lika gamla och vi har mycket lika värderingar och håller med varandra i mycket gällande stora viktiga värderingsfrågor. Förutom kanske första gången jag hälsade på henne i Tallinn 1998 har jag aldrig känt mycket till kulturskillnad mellan oss. Första gången jag var där var vi båda medvetna om den enorma skillnaden i standard mellan våra länder. Det har ju utjämnats med åren.
Ett kapitel ägnas åt det sovjetiska arvet och för dem som min vän, som var tonåringar när den återupprättade självständigheten trädde i kraft, är det inte ett så stort arv personligen idag. Det är mer deras föräldrar som lider av det. Det här har skildrats i annan litteratur, såsom den skönlitterära boken Modersmjölken av Nora Ikstena. De som är barn, har klarat omställningen riktigt bra.
Sist men inte minst är esterna ett sjungande folk och boken avslutas med skryt om att de faktiskt lyckats vinna Eurovision (vilket ju också Lettland har, men det nämns inte i boken). I Sovjet var de estniska banden populära, just för att de lät västerländska. Just den fördelen har de såklart inte längre. Själv älskade jag bandet Smilers när jag hörde dem på en konsert på sångarfältet i Tallinn 1999 och jag köpte med mig en CD hem. Den är sönderlyssnad.
Är du intresserad av Estland eller åker dit mycket är Estoinans inside and out en mycket trevlig liten bok. Den är även roligt illustrerad av Urmas Nemvalts. Jag läste i en recension på Goodreads att författaren verkade ha konservativa värderingar, men det håller jag inte med om. Hon konstaterar att esterna har mycket konservativa drag kvar, men att de närmar sig mer västerländska värderingar varje dag. Boken är skriven före kriget i Ukraina och jag tror att den varit lite annorlunda om den skrivits idag.
