Månadens språk är ungerska och jag passar på att läsa en författare som nominerats till nobelpriset i litteratur, men aldrig fått det. Ulvings hus av Cecile Tormay skrevs 1914 och handlar om en borgarfamilj i Budapest i början på 1900-talet. Tormay var politisk aktivist och feminist.
Kristoffer Ulving äger ett stort hus och en stor firma i centrala Budapest. Barnbarnen Anna och Kristoffer växer upp i huset och det är såklart tänkt att Kristoffer, och inte Anna, ska ta över firman efter sin far Johan en vacker dag. Anna ska gifta sig. Tyvärr vill Anna inte ha den som pappa Johan utsett åt henne, utan Tomas Illey, en mystisk man som hon träffat och blivit blixtförälskad i. Hon får sin Tomas, men äktenskapet blir inte lyckligt. Tomas vill köpa tillbaka sin barndomsgård och Anna vill bo kvar i Budapest. Anna får som hon vill och makarna slutar prata med varandra. Anna börjar bli orolig för sin brors dåliga affärer, men eftersom hon är kvinna och inte borde bry sig om sådant, lämnar hon det till sin make. Han å andra sidan bryr sig inte alls om Ulvings, utan bara om sin egen gård som han inte längre äger. Katastrofen ligger runt hörnet.
Det här var en ganska märklig bok. I början handlade det mest om gamla Kristoffer Ulving och hans affärer. Det var ohyggligt tråkigt och mina tankar gick till nobelpristagare som Roger Martin du Gard eller John Galsworthy (för trots att den sistnämnda gjort stor succé med Forsytesagan så tryckte jag att det va oerhört segt att läsa den). I mitt stilla sinne tänkte jag att i det gänget passar hon ju in, Cecile Tormay. Men så hände det något och helt plötsligt stod Anna i centrum. Då blev det mer intressant. En känga till manssamhället som tyckte att kvinnor bara skulle sy, var välkommen. Likaså det faktum att det egentligen var Anna som hela tiden var den förnuftiga. Varken brorsan eller maken kunde mäta sig med hennes kunskap och sinne för affärer. Men hon var ju kvinna, så hon skulle ju sy. Av Ulvingska huset fanns intet kvar (mer än möjligtvis Annas broderier) efter brorsans framfart och makens likgiltighet.
Det var inte en jättebra bok, men en bok av sin tid. Det var roligt att ha läst den och speciellt roligt att ha läst en ungersk bok från den tiden som hade feministiska drag. Nu var det inte en fantastisk läsupplevelse, men mot slutet var den i alla fall inte helt oangenäm att läsa. Ibland räcker det så.
UPPDATERAT
Ok, hon var feminist, men tydligen också antisemit. Det var tråkigt att läsa, för jag ville verkligen lära mig mer att denna spännande kvinna. Nu känns det såklart sådär och min nyfikenhet om henne blev av ett annat slag. Inget av det ovan i recensionen förändras av detta, men det är klart att det är bra att ha det i bakhuvudet om man vill läsa boken.
