Recension: Skugge, Linda; 40 – constant reader; 2014

Linda Skugge fyller snart 40 och hon har åldersnoja. Hon är bitter på livet. Varför är det ingen som älskar Linda Skugge? Varför är hon fortfarande kontroversiell och varför är hon i vissas ögon fortfarandekristdemokraten Linda Skugge? De frågorna ställer sig Skugge i sin nya bok Constant reader. Många gånger.

Caitlin Moran skrev boken Konsten att vara kvinna och blev älskad av en hel värld. Vad har hon som inte Linda Skugge har? Moran är tjock, sådant kan folk identifiera sig med.

Linda Skugge är smal och har inte ens en ful mammamage och då blir man inte populär. När Skugge vill skriva en svensk variant av Konsten att vara kvinna är det ingen som vill publicera den eftersom ingen känner igen sig. Caitlin Moran däremot – som  vuxit upp med massor av syskon och hemskolats av hippieföräldrar – går lätt att känna igen sig i. Linda Skugge bodde bredvid Malmvägen i Sollentuna. Hon hade inga riktiga vänner, fick aldrig hångla och hennes mamma var hemmafru. Det kan ingen känna igen sig i.

Bitterhet kan vara underbart. Det är mycket svårt att inte ställa sig på Linda Skugges sida. Jag vill inget hellre än att ringa upp henne med en gång för att säga hur mycket hon betytt för mig och hur cool jag tycker att hon är.

För det är lätt att älska en person som inte har fått något gratis i livet och alltid fått jobba hårt för att komma någon vart. Linda Skugge gör också rätt i att jämföra sig med barn till vänsterintellektuella. I hennes hem fanns inga böcker och inga coola kulturpersonligheter kom på middag.

Karolina Ramqvist, som också var med och författade antologin Fittstim på nittiotalet, har skrivit en bok om det hårda livet på Söder där mamman hade en stor våning full med böcker och roliga vänner. Huvudpersonen i Ramqvists bok Alltings början jobbar inte, men har ändå råd med att gå ut och dricka drinkar. Linda Skugge jobbade extra under hela sin skoltid.

Vi får inte bara höra hur jobbigt det är att ha ett förflutet som få gillar, utan det handlar också om hur Skugge kämpar med sig själv, sitt jobb och sina kunder i dag. Hon driver en pr-byrå och är producent för Teater Brunnsgatan Fyra. Det går bra för henne, men vägen till framgång har kantats av hårt arbete och kunder som förväntat sig att hon ska arbeta gratis. Och hur hon än vridit och vänt på det så är det alltid hon som framstått som the bad guy när hon inte vill dela med sig av sina kontakter eller vägrar göra något utan betalning.

Jag är förvånad över att Linda Skugge reducerats till att bli kristdemokraten Linda Skugge, trots att det enda hon sagt var att hon röstar borgerligt. Jag förvånas och förargas över att det faktum att hon röstar borgerligt inte ger henne tillträde till de feministiska finrummen.

Kanske är det som Linda själv beskriver det, att vara smal och aldrig glömma barnens regnkläder är inte något som går hem i bredare kretsar. Hon har varit en av de viktigaste frontfigurerna i den svenska feministiska rörelsen och vi är många som älskar henne för det. Jag hoppas att hon efter reaktionerna på den här boken kommer att förstå det.

Boken är inte den mest balanserade jag har läst, men jag älskar att hon unnar sig att bara spy galla över orättvisor i livet.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Piratförlaget, Magasinet Neo, Bokhora, Expressen, Hanna Jedvik, GP, Sydsvenskan, Kulturnytt