Kamila Shamsie har länge stått på min att-läsa-lista. Nu fick jag äntligen tummen ur eftersom Brända skuggor (Tranan) ingår i Lyrans jorden runt-resa. Dessutom kommer hon från Pakistan så jag kan pricka av det landet på min egen jorden runt-lista.
Hiroko växer upp i Nagasaki och överlever mirakulöst atombomben. Men hennes far och pojkvän dör. Pojkvännen är tysk och hans syster bor i Indien. En dag tar sig Hiroko dit och blir god vän med systern Ilse. Deras vägar skiljs åt när Hiroko gifter sig med betjänten Sajjad. Men familjernas vägar ska korsas många gånger till under livet. På åttiotalet, när Hiroko och Sajjad bor i Pakistan, förenas de med Ilses son Harry. Han tar deras son Raza under sina vingar. Allt blir inte rikgit som de tänkt sig och mycket hinner hända inför bokens slutdel som utspelar sig i New York 2002.
Det är en mycket välskriven släktkrönika och jag tyckte mycket om den. Men förlåt för eventuell spoiler, jag gillade inte slutet. Alls. Tyckte inte att det rimmade med tonen i resten av bokens. Jag ska givetvis inte avslöja något, men slutet gjorde att jag inte alls uppfattade boken så bra som jag gjort fram till sista sidan.
Boken tar upp jobbiga historiska ögonblick som atombomben över Nagasaki, Indiens befrielse från Storbritannien samt delning, Sovjets invasion av Afghanistan och 11:e september. Trots dessa tunga historiska inslag är boken lättläst och lättillgänglig. Personerna i boken är sympatiska och också komplexa så som människor är. Det kändes rakt i genom trovärdigt och det var spännande trots den ganska lågmälda lunken. Det handlar om religion, hudfärg och vad utseende kan spela för roll. Den indisk-japanska pakistaniern som lätt skulle kunna passera som afghansk hazar får symbolisera det på ett intressant sätt. Sedan föjer lojalitet och svek och jag väntade mig en lite lagom rafflande upplösning och fick väl det. Är ändå besviken.
Läs mer: Adlibris, Bokus, GP, SvD, Sydsvenskan, C R M Nilsson, Bloggbohemen, Och dagarna går…
2 kommentarer
Det här är nog min favorit bland de jag har läst för Jorden runt hittills 🙂 Jag ska inte påstå att jag gillade slutet, men jag tyckte det passade. Fast jag skulle inte tacka nej till en uppföljare.
Författare
Jag tyckte det var lite väl hårt med tanke på tonen i resten av boken. Men som sagt, skulle gärna läsa en fortsättning!