Recension: Selasi, Taiye; Komma och gå; 2013

Jag har länge velat läsa Tayie Selasis Komma och gå, men det är först nu jag har tagit tag i det. Alla säger att den är så bra, så självklart var mina förväntningar ganska höga.

Den forne patriarken Kweku är död. Han barn; storebror Olu, tvillingarna Taiwo och Kehinde och minstingen Saide, får reda på dödsfallet och deras reaktioner skildras var för sig i början av boken. De pratar knappt med varandra och alla bär på en enorm sorg efter vad som hänt dem i sina barn- och ungdomsår. I större delen av barnens liv har familjen bott i Boston, men föräldrarna skildes när Kweku fått sparken och återvänt till Ghana. Mamma Fola fick hanka sig fram som ensamstående mor och kände sig tvungen att skicka sina begåvade tvillingar till sin kriminelle, men rike bror i Lagos. Boken kretsar kring familjens återförening till begravningen i Ghana. Allteftersom får vi läsare veta vad som har hänt och vilka hemligheter de bär på.

Jag tyckte att den var bitvis lite seg, speciellt i början, men till största delen är en mycket bra bok. Det är fyra tämligen trasiga syskon med olika problem i bagaget. Det var de vackra tvillingarnas öde som rörde mig mest, vilket torde vara föga förvånande för den som läst boken. Jag fastnade också för den asiatiska kvinnan Ling som gift in sig i familjen och inte känner till sin make Olus alla sorger. Hon ger inte upp när han vill gå in i sin sorg och han har henne att tacka för mycket.

Det är en bok om familjeband, svek och återförening. Det är också en bok om identitet, rasism och drömmar som krossas. Den är bra, men jag tyckte att jag fick vänta lite för länge på att hemligheterna skulle börja nystas upp. Allt kom som med en ketchupeffekt de sista femtio sidorna.

Läs mer: Adlibris, Bokus, SvD, Aftonbladet, Sydsvenskan, GP