När jag fick förfrågan om att läsa och recensera Susanne Samuelssons novellsamling Kattmänniska, tänkte jag att det var lite väl utanför min komfortzon. Men någonstans lockade ändå feministisk skräck och jag tänkte att ibland måste jag kunna tänka utanför boxen och dessutom försöka ge lite uppmärksamhet åt dem som ges ut på mindre förlag, i detta fallet Epok.
Kattmänniska består av åtta noveller med ett och samma tema, nämligen kvinnor som slår sig fria från någonting. Det är ofta mystiska och övernaturliga inslag, men de tar avstamp i vardagliga problem som många kvinnor har. Det handlar om utseendehets, vara fast i ett dåligt äktenskap eller på något vis bunden till någon annan. Min favoritnovell var Amygdala, en spöklik berättelse om en kvinna som stannar till på ett café. Det är ett unket ställe och det verkar inte finnas några andra gäster. Historien rör sig i en drömvärld och det visar sig att kvinnan har blivit våldtagen och nästan dödad och svävar mellan liv och död. Hon lyckas till slut återvända till verkligheten när mannen som våldtagit henne kommer och blir ihjälslagen i drömvärlden.
Jag tyckte att det var välskrivna noveller och jag tyckte om de allra flesta. Temat med kvinnor som slår sig fria var så klart mycket bra och feministiskt och jag tyckte att det funkade med skräckgenren. Trots att jag nu inte är en skräckläsare så tog jag det för var det var och kände att det var lättare än jag trodde att läsa om drömvärldar och märkliga väsen. Det är inga berättelser med givna feministiska lösningar. Kvinnan som hamnat i ett dåligt äktenskap men som tar hand om och har blivit en ny mamma åt den moderslösa dottern kan ju inte bara sticka om hon älskar barnet. Jag tyckte om att Samuelsson problematiserade lite.
Jag vet inte om Kattmänniska får mig att läsa mer skräck, men jag är glad att jag läste dessa noveller.
2 kommentarer
Nu blir jag riktigt nyfiken på den här. Tack för tipset 🙂
Författare
Väl bekomme 🙂