Recension: Parsipur, Shahrnush; Kvinnor utan män; 1974 (1989)

Shahrnush Parsipur skrev boken Kvinnor utan män 1974, men den gavs inte ut förrän 1989. Däremellan blev Parsipur fängslad, tvingades lämna Iran och återkom och blev fängslad igen. Den förbjöds av den iranska regimen för att den ansågs ”kränkande för samhällsnormerna och för att den propagerade för lösaktighet och lättfärdighet.”

Kvinnor utan män är en kort bok med sammanlänkade berättelser om kvinnor som söker sig bort från det traditionella Iran och försöker skapa sig en tillvaro utan män. Boken utspelar sig 1953 under den av CIA iscensatta statskuppen som avsatte premiärministern och lät shahen komma tillbaka till makten. Det är oroligt och kvinnorna söker en fristad, både från män i sin närhet och män i allmänhet. De flyr från prostitution, från våldsamma bröder eller bara för att den stora kärleken gift sig med någon yngre. Boken innehåller övernaturliga inslag och är nästan som en saga.

Det var lätt att ta den här boken till sig. Även om jag inte tycker om övernaturliga inslag i vanliga fall så tyckte jag att det här inte spelade så stor roll. Det feministiska budskapet gick rakt in i hjärtat och tanken på att boken förbjöds i Iran gjorde det hela än mer skrämmande. Men med facit i hand så vet vi ju att tiderna inte har förändrats så mycket sedan 1953. Kvinnor är fortfarande ofria i Iran och män dödar fortfarande sina systrar och döttrar i hederns namn. Därför lämnar boken en otrolig fadd smak i munnen.

Jag är glad att jag av en slump sprang på boken på bibblan. Jag måste härmed skicka ännu en kärlekshälsning till Kulturhusets bibliotek för att jag hittar så mycket spännande litteratur där.

Jag såg att en novell Shahrnush Parsipur finns översatt till svenska. Kort var den också, så den läser jag nog under dagen!

Läs mer: Adlibris, Bokus