Jag fick många bra tips på italiensk litteratur när jag efterfrågade det inför min EU-läsning. Valeria Perrellas Väntrum var en av dem och jag såg fram emot läsning. Författaren är född 1974 och är från Neapel, där boken också utspelar sig.
Maria är 42 år gammal och gravid, utan att vara i förhållande med pappan. Hon hade inte riktigt räknat med att livet skulle bli på det sättet, men såg fram emot att bli mamma efter nio månader. När det är tre månader kvar av graviditeten föds barnet, en flicka som får namnet Irene. Det är osäkert om hon kommer att överleva. Maria blir fullkomligt tagen på sängen över situationen och vet inte ur hon ska hantera allt. Hon går till sjukhuset varje dag, men hon känner inga moderskänslor till en början. Hon tampas med läkare och försöker få besked, men kan inte acceptera att ingen vet något. Livet går trots allt vidare, för Irenes skull.
Jag har skrivit en del om missfall och ofrivillig barnlöshet för att jag har erfarenhet av det, men prematura barn och turerna kring det är också något som vi borde prata mer om. Bokens Maria kan inte hantera att hon inte förstår vad som sker. Barn ska födas efter nio månader, något annat finns inte i hennes värld. Jag struntar i om jag spoilar, för alla föräldrar som funderar på att läsa boken vet jag vill veta att Irene överlever. Det gör hon. Så jag tycker att alla ska läsa Väntrum. Du kanske får ett prematurt barn själv eller så har du säkert någon vän som har gått igenom eller kommer att gå igenom det.
Men det är inte bara ämnet som berör utan språket är fantastiskt och trots att det egentligen inte händer så mycket i boken så var det är bra flyt och jag sträckläste boken på bara några timmar. Tack alla som tipsade mig om Parrella!
