Peppe Öhman är journalist och skriver för Bokhora. Hon är finlandssvensk och bor i Los Angeles. Livet & patriarkatet är utgivet på det finlandssvenska förlaget Schildts & Söderströms.
Livet & patriarkatet är en bok om Peppe Öhmans egna erfarenheter och vad som gjort henne till feminist. Det är också en grundläggande genomgång av vad feminism är. Som hon själv skriver i början så är det en bok att sätta i händerna på den som behöver veta mer om feminism. Med en stor portion humor dödar hon myter som att feminister skulle vara mot män, att Finland redan är ett jämställt land och att feminism kan gå för långt. Om det inte varit för att vi ibland får de finska förhållandena så skulle det lika gärna kunna handla om Sverige. Debatten verkar vara samma där som här. Det handlar bland annat om för eller emot delad föräldraledighet, vårdnadsbidraget/hemvårdsstödet och sexköpslagen.
Delen om feminism är kortast, men går igenom det mest grundläggande. Det finns mer utförliga böcker och denna tar upp basen på enklast möjliga sätt. Sedan kommer Öhmans egna erfarenheter som man kan säga illustrerar teorin i första kapitlet. I sista delen får vi frågor och svar som är hämtade från hennes blogg. Jag tycker att det funkar bra. Det är pedagogiskt och det är också lättläst och roligt. Det är klart att det är lite vanskligt att säga åt skeptiker att läsa en finsk debattbok om feminism, men om man bortser från det så har boken det jag önskar mig just nu. Den är grundläggande, den är lättläst och den är ny. När folk efterfrågar lättlästa feministiska böcker till (främst) ungdomar kommer det alltid upp exempel på äldre böcker. Under det rosa täcket var bra, men den är gammal nu. Livet & patriarkatet känns fräsch, har med den senaste debatten och den innehåller inga extrema ståndpunkter från mitt liberala perspektiv. Jag höll med om nästan allt.
Jag tyckte bäst om resonemanget om sexköp där hon är väldigt kluven. Det visar på hur svårt det kan vara och sådana resonemang är viktiga för den feministiska rörelsen. Allt är inte alltid svart eller vitt och feminister kan landa i olika slutsatser. I kapitlet om träningsbilder i sociala medier är hon inte lika tydlig i vad hon tycker (är det fel att lägga ut bilder när man tärnar för att man hejar på utseendehetsen?). Där har jag en tydlig ståndpunkt att det inte behöver vara fel. Men det skriver jag om en annan gång!
