Recension: Moriarty, Liane; Stora små lögner; 2014

Jag tyckte kanske inte att Liane Moriartys bok Öppnas i händelse av min död var fantastisk, men just nu passade genren mig bra så jag bestämde mig för att läsa Stora små lögner (Albert Bonniers förlag).

Jane är en ensamstående mamma som flyttar till Pirriwee, som är en fiktiv plats vid havet i Australien där de flesta är betydligt rikare än hon. Hennes son skrivs in i en fin privatförskola. Mot alla odds blir hon direkt vän med två kvinnor med barn på samma förskola, men samtidigt blir hennes son anklagad för att mobba en flicka och hon hamnar i konflikt med flera av de andra föräldrarna. Samtidigt som Janes och de andra kvinnornas historier nystas upp förstår vi att någon har dött och vi rör oss långsamt fram till den fest som kommer att kosta en människa livet.

Medan vänskapen mellan Jane, Celeste och Madeleine växer får vi läsare veta med om personernas bakgrund. Våldtäkt och våld i nära relationer är något som vi får veta att huvudpersonerna varit utsatta för. Samtidigt görs allt för att upprätthålla en fin fasad. Bråket med de andra mammorna intensifieras och de stora förlorarna är barnen. Men trots den stora polariseringen i bokens uppbyggnad är det inte helt svart och vitt. Alla onda är inte genomonda och personers beteenden problematiseras. Det gör att boken inte är en helt igenom förutsägbar historia, även om det såklart lutar åt det hållet.

Det är en tämligen okomplicerad historia, men den har ändå många fina poänger. Det var en bok som jag ville ha just då, som höggravid och med ett stort behov av lite enklare historier med kärlek.

Läs mer: Adlibris, Bokus, DN, Och dagarna går