Recension: Miano, Léonora; Sorgsna själar; 2011

Léonora Miano är född och uppvuxen i Kamerun, men har bott större delen av sitt liv i Frankrike. Sorgsna själar utspelar sig både i Frankrike och i den fiktiva afrikanska staten Mboasu. Jag fick boken av en läsare som är medlem i Bookcrossing.

Antoine bor i en finare del av Paris, men har sina rötter i Mboasu. Han är bitter på livet för att han fått för lite kärlek av sin mor. Modern Thamar å andra sidan lever totalt i misär och hon är bitter över att livet inte blev som hon tänkt sig och för att hon saknar sina barn. Thamar har fött tre barn, varav de två första kom till efter våldtäkt och uppfostrats av hennes mor i hemlandet. Antoine behöll hon hos sig, men då drömmen om ett uppehållstillstånd blev verklig genom en man som inte gillade att hon hade barn, fick sonen åka till Mboasu och sin mormor. I romanens början lever Antoine någon form av glassigt liv för att han utnyttjar sin papperslösa bror Maxime genom att han får låna hans identitet mot att han får en del av lönen. Men det livet håller på att rinna honom ur händerna när Maxime meddelar att han ska återvända till hemlandet och komma tillbaka med papper. Han tänker även ta med sig modern.

Sorgsna själar är en roman om bitterhet och när livet inte blir som man tänkt sig. Det är också en roman om drömmar om ett bättre liv och viljan att bli älskad. Boken utspelar sig både i Frankrike som är drömmarnas land och Mboasu som är en genomkorrumperad diktatur med hög kriminalitet. Jag funderade mycket över varför Miano väljer att förlägga halva handlingen till ett fiktivt land. Det lilla jag vet om Kameriun passar väl inte på Mboasu, men kanske vill författaren inte peka ut ett enskilt land? Eller ser hon det som att många afrikanska stater är såhär så att det inte spelar någon roll vilket? Jag tyckte att greppet var lite trist, men det kanske fanns en poäng som jag missade.

Jag var mycket fascinerad av Minonas sätt att beskriva och forma sina karaktärer. Jag fångades mest av mamma Thamara och mormor Modi och deras öden och val som alltid varit för deras näras bästa. Sedan var huvudpersonen Antoine häftig, eftersom jag tyckte så fruktansvärt illa om honom och trodde aldrig att det skulle vända, men Mioni lyckas med att förvirra till det för mig som läsare. Boken är inte förutsägbar och komplexiteten i karaktärerna uppskattade jag. Sorgsna själar är en mycket bra bok.

Läs mer: Adlibris, Bokus