Då har jag läst ut årets första bok på tyska! Angela Marquardt är en tysk politiker som skriver om sitt liv som inofficiell medarbetare till Stasi i boken Vater, Mutter, Stasi. Boken är spökskriven av Miriam Hollstein.
När Angela Marquardt var femton år värvades hon till Stasi som IM – Inoffizieller Mitarbeiter. Hon uppmanas att spionera på sina klasskompisar och hennes utbildningsbana är bestämd på förhand. Hon ska läsa teologi. Men muren hinner falla och Angela blir fri, precis som alla andra östtyskar. Hon glider in i politiken i det socialistiska vänsterpartiet. Karriären är spikrak upp i parlamentet på kort tid. Men så avslöjas hennes Stasi-akt och allt faller samman. Vater, Mutter, Stasi är en uppgörelse med sitt förflutna.
Jag visste egentligen inte var det var för en bok när jag började läsa. Jag visste inte vem Angela Marquardt var och jag kände inte till något om hennes historia. Jag har därför bara hennes ord att gå på och dessutom jag har läst på ett språk jag inte till fullo behärskar så det är troligt att jag har missat, inte bara detaljer, utan också nyanser. JAg vill ha det sagt innan jag gör mitt omdöme.
Hon skriver gripande om sin barndom med en frånvarande biologisk pappa och en styvpappa som förgrep sig på henne. Sedan var både styvpappan och mamman djupt insyltade i Stasi, något hon förstod först efteråt. Hon var bara ett barn när hon värvades och det ska hon såklart inte behöva stå till svars för, vilket hon själv påpekar gång på gång i boken.
Marquardt byter parti till Socialdemokraterna en tid efter att allt rasat i Vänsterpartiet pga Stasi-akten . Hon välkomnades i det nya partiet för att hon varit ett barn när hon var IM. Själv blev inte fullt ut övertygad om att det socialistiska partiet hade fel förrän senare då hon läste Stasi-akter för de personer som fanns omkring henne.
Boken kändes lite väl mycket som en bok för att rentvå sig, mer än att vilja berätta hur fasansfulla Stasi var och vad de gjorde med människor i DDR. Jag drar alltid öronen åt mig när personer byter partier för att de blivit illa behandlade. Jag hade önskat mig en ideologisk vinkel på varför hon valde socialisterna från första början. I slutet knyter hon ihop säcken fint och hon räddar boken från att bli enbart ett försvarstal. En läsvärd bok, men eftersom den är skriven av en person som suttit i parlamentet för två olika partier hade jag önskat mig lite mer politik.
