Astrid Lindgren skrev novellen Mirabell 1949 och den gavs ut i novellsamlingen Nils Karlsson Pyssling. 2002 gavs den ut som bilderbok med illustrationer av Pija Lindenbaum.
Britta-Kajsa bor i ett hus långt borta från staden och hennes föräldrar har inte råd med något annat än att köpa mat och kläder. Hon vill ha en docka. En dag när föräldrarna är i staden för att sälja grönsaker och Britta-Kajsa är ensam hemma, kör en man förbi deras hus. Hon öppnar grinden, men istället för grindslant får hon ett frö. När föret börjar gro i landet visar det sig bli en docka. Dockan är inte bara världens sötaste, hon lever och är verklig så fort någon annan än Britta-Kajsa ser.
Det är en underbar lite historia som har barnets fantasi i centrum. Den är sorglig på det speciella Astrid Lindgren-viset. Britta-Kajsa har ingen att leka med, inte ens leksaker, så dockan blir hennes enda vän. Men trots allt den är inte så sorglig som Allra käraste syster och det kände jag som förälder en viss tacksamhet för. Det är lite svårt att förklara för barnet varför man bölar sig igenom en hel bok.
Pija Lindenbaums bilder är underbara och passar mycket väl till historien. Jag tycker att det är roligt att Astrid Lindgrens noveller ges ut igen efter hennes död som bilderböcker.
