Jag har lyssnat på Josefine Lindéns Tiden går så långsamt när man tittar på den och är fylld med många olika känslor. Jag har lärt känna Josefine via sociala medier och därför känns det lite jobbigt att skriva en recension, men jag ska göra ett försök!
Caroline och Jonas lever lyckliga tillsammans ända till den dagen de bestämmer sig för att skaffa barn. Det går det inte så bra för dem och de måste gå igenom både IVF och missfall. Efter att de äntligen fått sin älskade dotter går Caroline in i en förlossningsdepression. Ingen märker något förrän hon kastar ut Elsa från balkongen. Flickan överlever mirakulöst och livet fortgår med Jonas vid sjukhussängen och Caroline i fängelse. Caroline har siktet inställt på att få tillbaka sin familj, men det går inte riktigt som hon tänkt sig för hon låter onda tankar ta över hennes handlande.
Det är en bok som kan beskrivas i före och efter tragedin. Före är det en intressant bo om barnlöshet, en bok jag önskar att jag själv skulle få tummen ur att skriva. Sedan blir den fruktansvärt hemsk, så hemsk att jag stängde av boken i några dagar. Jag kom över det, men när allt såg ut att bli bättre kom nästa smäll. Och sen kom nästa. Jag tyckte att det blev lite mycket. Dessutom fick jag inte riktigt ihop personerna med handlingarna. Det är oerhört ytliga personer som är svåra att gilla, vilket inte behöver vara dåligt i en bok. Samtidigt så påbörjas en beskrivning av deras bakgrunder. Caroline med föräldrar med alldeles för höga krav och Jonas med föräldrar som gått bort tidigt. Min kritik är att jag ville ha mer bakgrund för att få ihop helheten. Speciellt när det gällde Jonas.
Jag läste innan att det var folk som tyckte att slutet var konstigt. Jag kände tvärtom att det gjorde att jag fick igen för allt som varit jobbigt under läsandets gång. Lite kul var det, även om jag hade det lite på känn. Det finns så mycket mer jag vill skriva och diskutera om personerna och handlingen, men det mesta rör slutet, så jag stannar här. Boken är helt klart läsvärd och nu fick jag inspiration om att skriva en bok om barnlöshet utan fruktansvärda vändningar och därmed mer lämpad för nyblivna mödrar 🙂
