Historisk media gav i år 2016 ut boken Angela Merkel av Stefan Kornelius i svenska översättning. Jag hade egentligen bestämt mig för att det fick vara nog med biografier över personer som inte avslutat sin karriär, efter att ha läst en mycket dålig bok om Fredrik Reinfeldt skriven före valet 2010. Men Angela Merkel är en stor idol så jag gjorde ett undantag.
Boken om Angela Merkel, Tysklands förbundskansler sedan 2005, handlar enbart om hennes utrikespolitik. Den berör inte inrikespolitiken alls, vilket förklaras redan i förordet. Här kom min första besvikelse, för trots att Merkels insatser i flyktingkatastrofen 2015 är en bidragande orsaken till idolstatusen hos mig, är också det faktum att hon är konservativ och har sett till att det stiftats lagar om att det ska finnas förskolor till alla barn oerhört intressant. Det såg jag fram emot att få en analys om, men gick bet.
Början av boken var helt klart bäst. Här får vi en kort tillbakablick om Merkels uppväxt och vuxenliv i DDR. Sedan får vi veta hennes drivkrafter som stark demokrat och senare engagerad i politiken. Senare delen av boken är mer en uppradning av politiken som hon genomfört och vilka problem hon råkat ut för och det kändes bitvis lite tradigt, även om det såklart är ett viktigt tidsdokument. Jag tyckte om att Kornelius på flera ställen visar hur de tidiga drivkrafterna visar sig i dagspolitiken och hur Merkel blivit en person som ingen kan sätta sig på. Hon ger sig inte och hon är heller ingen person som har något intresse av att slå näven i bordet och ryta till på skarpen. Hon biter ifrån med hårt arbete och bättre förslag.
Allt som allt är det en bra bok. Behållningen var som sagt Merkels bakgrund, men också anekdoterna som visar på den starka person hon är och som vägrar ta skit. Det negativa är ju tveklöst att hon inte hunnit sitta sin tid ut och att slutet av boken blir lite spekulativt. Det är också oerhört tydligt att boken är skriven av en man, på gott och ont. Boken lyfter fram Merkels ledaregenskaper och tar inte hänsyn till eventuellt privatliv. Merkel är ju inte mamma så några sådana hänsyn behöver hon inte ta, men hon är gift och mannen nämns bara förbigående i början. En kvinna skulle förmodligen skrivit det på ett annat sätt. Även om det hade varit intressant att veta med om hennes barnlöshet och äktenskap så hade boken förmodligen fått en annan status då, som så ofta. Nu har journalisten och chefen på Süddeutsche Zeitung gjort ett mer manligt porträtt av Tysklands ledare och det ger säkert högre status, även om det personliga är intressant även om det skulle handla om en man. Kanske är det inte en fråga om kvinnligt och manligt, utan helt enkelt att Merkel är så privat att hon inte går att analysera djupare. Det får jag spekulera vidare i.
