Emelither Kihleng är född på Guam, men bor och är uppvuxen i Mikronesiska federationen. Hon har även bott och verkat på Hawaii. My Urohs är en diktsamling på engelska och Urohs är en pohnpeisk klänning (Pohnpei är en delstat i Mikronesiska federationen). Dikterna är skrivna på engelska, men innehåller många pohnpeiska ord och fraser.
Är det världsutmaning så är det och då är självklart en kort diktbok från Mikronesiska federationen högintressant. Det är ibland störande att det sprängs in fraser på ett språk jag inte förstår, men samtidigt gör det att vi som läsare får en bättre känsla för miljön de försöker skildra. De handlar om livet i Pohnpei, om kolonialism och om stora livsfrågor.
Jag fastnade mest för dessa rader om männen i det nya Mikronesien, som inte är koloniserat:
oh you young generation of Micronesian men
you are so pathetic
with all your paperwork
and your government jobs
speaking English while strutting around
whirh that white man’s attitude
your favourite words being MEyou think your so educated
but haven’t a clue about
what is means to be colonized
when was the last time you
planted something in the ground
and felt like a real man?
Jag tycker att författaren verkar ha goda värderingar som kommer fram i flera av dikterna, men det fanns ett frågetecken. En dikt handlar om två kvinnor som diskuterar aids och där blev jag osäker på om författaren verkligen är så fördomsfull eller om hon vill skildra en fördomsfullhet som finns i hemlandet. den handlade om hur det har blivit värre sedan man började ha flera partner gick från säng till säng. Med tanke på att många av de andra dikterna är ganska okritiska mot den pohnpeiska kulturen, lutar jag lite åt den första tolkningen, men jag ska faktiskt låta det vara osagt.
