Jag har alldeles glömt att skriva om uppföljaren till Malte Modig och glitterhästen, som varit en stor varit här hemma. Malte Modig och arga tanten (Idus förlag) har vi inte hunnit läsa lika mycket, mest för att Hugo har för vana att somna på soffan långt innan vi har hunnit föreslå läggdags om han inte är uppe och springer till långt efter midnatt. Men de få gånger vi läst om arga tanten har Hugo visat sin uppskattning.
Malte Modig och arga tanten är som sin föregångare lågmäld med ett beteende hos huvudpersonen Malte som startar som osäkerhet men som bli mer säkert ju längre boken lider. Arga tanten är ensam och det är därför hon är arg. När hon ramlat i sin ensamhet och Malte fattar misstanke om att allt inte står rätt till hjälper hans föräldrar till så att arga tanten kommer till sjukhus. Malte hälsar på henne och de blir vänner.
Det är en mycket fin berättelse om vänskap och ensamhet och bilderna är både känslosamma och roliga. Hugo och jag skrattade länge åt katten som går i kaffeburken. Sådana detaljer älskar jag i barnböcker. Det ger oss läsare en chans att upptäcka något annat, utanför berättelsen.
Det är också en bra bok ur genussynpunkt. Exempelvis får vi se en tjej med otypisk frisyr och en svart kille som ambulansförare. Malte är också en fin pojke med mycket känslor och det är inte ofta pojkar får sådana förebilder i litteraturen.