När jag forskade i fallet Zola Budd hittade jag boken Collision Course: The Olympic Tragedy of Mary Decker and Zola Budd av Jason Henderson. Jag bestämde mig för att läsa den för att verkligen förstå vad som hände före och efter fallet i 3000 meters-finalen i Los Angeles 1984. Jason Henderson är amerikan.
Jag har beskrivit själva händelserna och politiken här. Boken går verkligen på djupet och berättar om Zola Budds och Mary Deckers uppväxter, karriärer och vad de gör idag. Henderson har intervjuat dem och även flera andra i deras närhet. Det är ganska tydligt att Budd drogs in i en cirkus hon inte ville delta i och att hon egentligen var en ganska trevlig flicka. Istället förvandlades hon till tyst och inbunden. Det var inte bara hela cirkusen kring medborgarskapet, utan också att komma med i ett landslag där hon inte var önskad. Tillbaka i Sydafrika var det inte heller lätt. Vissa aktiva var lite sura för att hon fått en internationell karriär som de förvägrats.
Författaren visar också att det var Mary Decker som var den bästa löparen. Av alla gånger de mötts i olika tävlingar har hon alltid vunnit, om man bortser från finalen i OS 1984. Men det som jag var mest imponerad över var att han även intervjuar de som kom etta, tvåa och trea i OS-finalen. De har verkligen kommit i skymundan. Det var ju inte säkert att Decker hade vunnit om hon fått stå på benen.
Jag kände att min besatthet av loppet och det som föregick det, fick ett bra avslut av att läsa den här boken. Det som inte sägs rakt ut, men som antyds, är att det var ett lopp mellan den vackra amerikanskan och den fula sydafrikanskan. Den goda och den onda var redan utsedda på förhand. Efteråt var det trots allt många som tyckte ganska synd om den 17-åriga sydafrikanskan, som inte bara anklagats för att medvetet trampat på den amerikanska stjärnan, utan också fått stå som symbol för hela apartheidsystemet.
En intressant liten detalj, som jag inte kan låta bli att nämna, är att författaren ägnade oproportionerligt mycket tid åt att analysera vilka som överlämnade kvinnorna till deras äkta makar (Budd överlämnades av sin svärfar och Decker gick in tillsammans med sin make). Båda hade dåliga relationer med sina fäder. Där kände jag att kulturskillnaderna mellan Sverige och USA ibland är ganska stora.
Det ändå bästa med den här boken, förutom den gedigna genomgång av händelserna, är att Henderson diskuterar kvinnornas insats för damlöpningen i stort. Detta var en tid då kvinnor inte fick delta i alla maratonlopp och där 5000 m ansågs för långt (trots att maraton för kvinnor var en OS-gren 1984!). Budd och Decker var med och skapade med jämställdhet inom friidrotten och idag är det inte mycket som skiljer mäns och kvinnors tävlingsprogram åt.
