Louise Gustafsson kommer, som jag, från Lidköping och har också genomgått otaliga IVF:er. Såklart valde jag att läsa hennes bok Slutdestination: Liv (Idus förlag), som även handlar om en hjärntumör hon haft. Jag kan inte skriva denna recension utan att blanda in mina egna tankar och erfarenheter. Det går bara inte.
I del ett får vi följa Louise och hennes man Andreas väg mot att få ett barn. Vi vet att de lyckas och att de får två barn. Vägen dit berättas detaljerat om alla sprutor och symptom. Det är nog svårt att hänga med om man inte själv är eller har varit i IVF-svängen. Själv kunde jag inte låta bli att jämföra. ”Hon gjorde så/hon tog de medicinerna/varför gjorde hon inte så?” osv. Jag kom också på mig själv att bli irriterad på henne för att hon kände på ett visst sätt eller reagerade på ett annat. Men så fick jag stanna upp och påminna mig själv om att detta är Louise historia, inte min. Vi har alla rätt till våra egna känslor och reaktioner.
Nästa del handlar om hennes hjärntumör och det är rikgit gripande att läsa om att hon som just fått kämpa så för sina barn nu måste kämpa för sitt eget liv. Hon är dessutom pessimist och har otroligt mycket ångest under behandlingarna. Men hon klarar det också, fastän livet inte blir det samma efteråt. Hon skriver också om vikten att tänka positivt, för att kunna överleva mentalt. Jag är inget fan av böcker som säger åt dig att tänka positivt så blir du frisk, men detta är inte alls på det sättet. Tänk positivt för att orka med livet med sjukdomen. Och det är inte samma sak.
Boken är inget språkligt mästerverk, det finns missar såsom spendera tid och överutnyttjande av tre punkter. Det är ändå Louise Gustafssons egen röst genom boken och det blir personligt. Jag och Louise är mycket olika som personer, i alla fall verkar det så på hennes berättelse, och våra IVF-berättelser skiljer sig därför lite åt. Jag fällde exempelvis betydligt färre tårar. Att bo i Stockholm och ha lokaltrafikavstånd till kliniken gör också min behandling något lättare. Att kissa var tionde minut i väntan på resultatet och i rädsla att mensen ska komma är dock lika för oss båda.
