Roxane Gay har romandebuterat och hennes bok heter I vilt tillstånd på svenska och har nyligen getts ut på Albert Bonniers förlag. Eftersom jag tyckte om Bad feminist som jag läste förra året så jag mycket fram emot romanen.
I vilt tillstånd börjar på Haiti som är huvudpersonens föräldrars hemland. Roxane Gays föräldrar är också födda och uppvuxna på Haiti, men jag gissar att likheterna slutar där. Mireilles familj är välbärgad och en morgon när hon, hennes man och son ska till stranden blir hon kidnappad. Det är en vanlig procedur i Haiti att barn till rika män kidnappas och Mireilles far tar kontakt med en förhandlare för att få loss sin dotter. Men han vägrar att gå med på den lösensumman som krävs och istället för att kidnappningen är över på två-tre dagar får Mireille vara inlåst i 13 dagar. Under tiden blir hon misshandlad och våldtagen upprepade gånger. När hon väl blir fri är hon skadad för livet.
Det är en spännande och hemsk bok om förhållandena på Haiti samt familjeband och lojalitet. Den är ganska rå och lämnar inte mycket åt fantasin, vilket jag kunde störa mig på en aning. Det andra som störde mig en aning var att Mireille, som är amerikansk medborgare, inte fick någon hjälp från sitt hemland. Om detta talades det inte om i boken alls. Hade det funnits någon rad om att de inte ville kontakta ambassaden av någon anledning så hade jag förstått, men nu får vi istället veta att det uppmärksammats på CNN och trots detta inte fått någon hjälp från USA.
Bokens senare del handlar om återanpassningen i USA efter kidnappningen och den är otroligt stark, men här ryms också en hel del råhet och hat. Det är verkligen ingen feelgoodroman och det hade jag väl inte väntat mig heller, men det blev lite väl hemskt på sina ställen och det kändes lite som att författare ville bränna på rejält. Jag vet ju att hon själv blivit våldtagen så hon vet antagligen hur det känns och vill skriva av sig det. Det som ändå berörde mig mest var att Mireilles mjölk sinade i fångenskapen och hennes ångest över att inte fått välja själv när hon skulle sluta att amma sitt barn var mycket rörande.
Jag låter kanske väl kritisk i den här recensionen och det kanske boken inte riktigt förtjänar, men Roxane Gay är en bra författare och därför vill jag vara ärlig med vilka brister boken har. Dessutom uppskattar inte jag böcker där råheten tar över spänningen och det gjorde det bitvis i den här boken. Men annars ger jag tummen upp till Roxane Gays debutroman och hoppas att hon skriver fler böcker!
