Recension: Deledda, Grazia; Murgrönan; 1908

Den andra boken i bokcirkeln Tretton nobelpristagare är Grazia Deleddas Murgrönan. Deledda är från Sardinien och fick nobelpriset i litteratur 1926. Jag är ledsen om jag berättar lite för mycket om boken och förstör för er som har den framför er, men jag hoppas inte att någon hade tänkt att läsa den.

Murgrönan handlar om Annesa som är fosterbarn i en familj. När boken börjar är hon vuxen och blir lite betuttad i sonen i familjen, Paulu. Den gamle fadern är sjuk och en plåga för resten av familjen och en dag kan den i övrigt så präktiga Annesa inte hålla sig längre, utan kväver honom med en kudde. Alla i familjen misstänks för dådet, utom Annesa, som gömmer sig tills det hela är över och alla har släppts. Och relationen med Paulu? Det var många turer hit och dit och hon blev sårad att han inte prioriterade henne, men jag tror att de fick varandra tillslut.

Jag kan faktiskt inte svära på att min summering ovan stämmer, för jag minns faktiskt inte helt. Det var nog den tråkigaste bok jag läst på länge, i alla fall den tråkigaste i kategorin bok att diskutera med andra. Det märktes att jag inte var ensam i cirkeln att tycka så, utan diskussionerna stod stil mest hela tiden för att folk inte riktigt visst var de skulle säga. Det var mycket katolsk moral och präktighet och det kändes verkligen att Deledda inte var något feministisk eller radikal författare. Nu ser jag fram emot att läsa något mer upplyftande och spännande!