Jag ska läsa mina böcker som jag fått i Tranans bokprenumeration och turen gick till Slöseri och argentinska Maria Sonia Cristoff. Att det att dröjt så länge innan jag läste den, beror på att den varit borta i tio månader och i somras återfunnits på landet.
En kvinna har fått ett arv på villkoret att hon säger upp sin karriär. Det en är gammal faster som lämnat efter sig en liten förmögenhet. Boken ska enligt informationen vara en kritik mot att vi arbetar för mycket. Först får vi en berättelse om den unga fastern som lever med två politiskt aktiva föräldrar som knappt har tid för henne. De jobbar konstant. Sedan får vi följa kvinnan som fått arvet och genom brev förstå hur absurd arbetssituation hon har.
Jag tyckte att det läst ganska bra när jag läste baksidestexten, men formen passade inte mig allt. Visst var delen med breven lit småroliga, men det hela varvas med dikter och annat och jag får inget sammanhang. Den första delen var dock gripande och bra, men boken återkom aldrig till den formen eller den berättelsen, så jag tappade bort mig.
