Nicolette Bethel är född och uppvuxen på Bahamas och Essays on life är en samling krönikor som hon publicerat i Nassau Gardian 2003-2004. Boken har undertiteln vol 1, men mig veterligen har ingen vol 2 getts ut.
Bethel har pluggat i flera länder och hon undervisar på Bahamas College. Flera av krönikorna handlar om hennes elever och deras dåliga självförtroende. Majoriteten av befolkningen är svart, men ändå tycker Bethel att det finns en anda om att svarta inte kan lika bra som vita som hon tycker är hemsk. På samma sätt verkar Bahamas styrande och befolkning inte tycka att den inhemska kulturen och naturen räcker. Man kopierar reggae-kulturen från Jamaica och bygger bara hotell på stränderna. Men landet är så mycket mer än så och det är något eget, inte kopierad musikstil från ett annat land och enbart vita stränder med palmer. Hon vill att hela landet lyfter sig ur detta mindervärdeskomplex. Samtidigt påpekar hon att det man tror att turister vill ha inte är det som de verkligen söker. I en tid då många söker efter det genuina så är det viktigt att hänga med och verkligen erbjuda det.
Det var intressant att läsa om livet på Bahamas och det kändes såklart sorgligt att de inte vågar lita på sin egen kultur och sin egen historia – eller ens sig själva. Jag kan ju förstå nu att det är så för vad vet jag om bahamansk kultur? Efter den här boken betydligt mer i vilket fall. Jag läste boken för att jag läser mig jorden runt och det var på de annorlunda och roligt att läsa krönikor som handlar om vardagen i landet. Det kanske inte var så kul att sträckläsa korta krönikor och därför tog boken ganska lång tid att läsa ut, men efter att jag läst alla så måste jag säga att det var otroligt kul att ha läst den.
Det var inte så mycket genusperspektiv på krönikorna och boken var således ingen feministisk pamflett. Men Bethel har moderna idéer och på flera ställer lyser det igenom att hon inte har traditionella familjevärderingar. Hon vill bland annat se till att utomäktenskapliga barn och deras mammor ges bättre rättigheter.
