När Augustprisnomineringarna blev klara höll jag på att läsa Elin Bengtssons Ormbunkslandet (Natur och kultur). Nu är jag färdig med den och mina känslor är minst sagt kluvna.
Margit och Mika är syskon, och älskande. Boken börjar när Margit flytt till Malmö för att komma bort från tomheten hemma. Mika, som är ett år äldre, gör lumpen. Margit har bara några veckor kvar till studenten, men det struntar hon i. Hon hamnar i ett gäng av vänsteraktivister som ockuperar hus och tillslut finner hon en gemenskap där. Hon tyr sig mest till lesbiska Ina, men hela tiden gnager de slagord de skanderar. Att all kärlek är fin kärlek. Är hennes och Mikas kärlek också fin? Margit tror inte att någon skulle tycka det.
Det är Mika som valt att göra lumpen och lämnat Margit och deras kärlek. Hon har en pojkvän att komma över samtidigt som det är hennes bror som hon måste umgås med varje högtid hemma. Det är minst sagt besvärligt. Det var en vacker kärlekshistoria och en fin berättelse om att komma över och går vidare, men det blir lite jobbigt att läsa. Incest är jobbigt. Jag som själv har en bror samt en son och en dotter får knottror om jag tänker på att det skulle hända någon av oss. Men kärlek är kärlek och självklart är det fint. Att ett syskonpar skulle förbli älskade hela livet är nog inte så sunt och det är bra att Mika och Margit kommer ifrån varandra tillslut.
Det som också beskrivs bra i boken är föräldrarna som väl inser att något inte riktigt är som det borde, men inte kan sätta fingret på det. Resultatet bli ett tjat om att de ska vara personer de inte är (mer tjejig respektive mer killig). Oavsett intentioner så blir det så oerhört fel och för bara syskonen än närmare varandra. Jag känner här både med syskonen och föräldrarna. Det finns ett slut och det blir bra, men jag ska inte avslöja hur.
Läs mer: Adlibris, Bokus, DN, Prickiga Paula
13 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Hur kan det vara osunt om det är fint? Runt om i världen lever många syskon i starka kärleksrelationer, det är bara det att vi aldrig får höra om det eftersom det är tabubelagt och förbjudet (i många men långt ifrån alla länder). Jag har ingen personlig erfarenhet av detta, men av den dokumentation (intervjuer m.m.) jag tagit del av kan jag inte se något osunt, utöver konsekvenserna av att behöva hålla sin kärlek hemlig. Kärlek är kärlek.
Författare
Jag vet inte riktigt, men de är en känsla jag har överlag att det är sunt att byta miljöer och så. Sedan ligger det väl en hel del fördomar i det från min sida också. Det behöver kanske inte vara så osunt.
Okej. Eftersom jag inte har läst boken (jag klarar inte det när jag vet hur det går) kan jag inte säga något om just Margit och Mikas förhållande, utöver det jag läst i recensioner. Men visst, miljöombyte är alltid bra och för mycket slutenhet är ju osunt. Jag önskar att syskon i liknande situationer (liksom alla ömsesidigt älskande) skulle kunna visa sin kärlek öppet och därmed inte behöva sluta sig lika mycket. Möjligheten att anförtro sig åt vänner gör nog stor skillnad. Jag tror aldrig lösningen är att ge upp in kärlek för att (direkt eller indirekt) anpassa sig till rådande normer. Varje gång det sker – även om det är fiktion – blir jag lika ledsen.
Författare
Men då tror jag faktiskt att du kan läsa den här boken. De glider isär för att en av dem vill det. Det handlar om Margits kamp för att komma över Mika. Den stora skillnaden är ju att de vet att de måste ses, till skillnad från många andra förhållanden på gymnasiet. Och det är inte för att de är syskon, utan för att de förändras. Så tolkade i alla fall jag det.
Författare
Sedan måste jag tillägga att detta med osunt handlade för min del om människor som växer upp ihop, syskon eller ej. Vuxna syskon har jag inga som helst åsikter om och tycker att det är självklart att de ska få ha sex så mycket de vill och älska varandra öppet.
Okej.
Då är vi överens om det, även om jag tror att personer som växer upp ihop och blir bästa vänner, med tiden – oavsett om de flyttat hemifrån eller inte, men då förutsatt att åldersskillnaden är liten – kan utveckla en sund kärleksrelation.
Så här skriver en vuxen amerikansk kvinna som lever med sin bror (utdrag ur en text om hur det är och har varit att befinna sig i hennes situation, publicerad på en sida till stöd för älskande utan rättigheter, översatt från engelska): ”Hela mitt liv har jag sett upp till honom, och han har alltid funnits där för mig. Han har varit den bästa storebror en flicka kan ha, och vi blev väldigt nära. Ibland när vi tittade på teve lade han armen om mig och jag lutade huvudet mot honom.”
Hur som helst, tack för tankeutbytet.
Hej Elin, jag vill veta vad budskapet är med den här boken?
Författare
Du vet att jag inte är Elin?
Oj, jag ber om ursäkt Hanna. Men kan du budskapet med den här boken?
Författare
Du tycker inte att det framgår att min recension av boken? Eller var är det du vill veta utöver det?
Vad är det för budskap som boken ger oss?
Då måste man läsa igenom boken och få några ledtrådar från mellanraderna och då får man tag på vilket budskap boken vill ge oss.
Författare
Precis så Johan! Gör det 😉