Recension: Alvarado, Eliva & Benjamin, Medea; Don't be afraid gringo; 1987

Don’t be afraid gringo är den honduranska demokratiaktivisten Elvia Alvarados egen berättelse om sitt liv och sin kamp. Medea Benjamin har översatt och skrivit ner.

Elvia lever på landsbygden i Honduras och kommer från fattiga förhållanden. Hon blev mamma tidigt och överlevde tack vare att en kvinna i stan tyckte synd om henne och anställde henne som hembiträde. Tillbaka på landet har hon hankat sig fram och försökt finna mat till sina sex barn. En dag aktiverar hon sig i en katolsk grupp för kvinnor på landsbygden och det blir startskottet för ett liv som aktivist för de fattigas rättigheter.

Boken är skriven på åttiotalet och då var situationen den att USA var närvarande i landet med bistånd och soldater. USA stödde den nicaraguanska gerillarörelsen Contras som delvis fanns i Honduras och vars mål var att störta Sandinista som styrde i Nicaragua eller för att bekämpa kommunismen som de själva sa. Det fanns i Honduras en jordbruksreform, men denna efterlevdes inte. Eliva och hennes medarbetare jobbade för var att ta tillbaka det land som godsägarna slutit från bönderna. De använde sig av aktivistiska metoder och ibland fick de rätt och ibland inte. Godsägarnas svar var alltid att de var kommunister. Aktivisterna var vanliga bönder och hade ingen utbildning. De visste inte var kommunism var.

Don’t be afraid gringo är en bok som visar hur viktigt det är med utbildning, hur bistånd kan slå fel och hur mycket skada kommunismskräcken gjorde. Kommunismen gjorde mycket skada, men skräcken för dess spridning var ofta mycket onyanserad och flera brott begicks för att bekämpa den. USA:s stöd till Contras var ett exempel på det. Biståndspolitik är oerhört svårt. Elivas erfarenheter visar det tydligt. Mycket av USA:s bistånd vid den här tiden gick till mat och kläder till de fattiga (förutom vapen till Contras) medan de fortfarande inte hade jobb eller rätt till sin egen mark. För att de inte skulle föda så många barn fick de p-piller, men undernäringen gjorde att de mådde mycket dåligt av det och deras kultur och deras präster sa ändå till dem att en kvinnas uppgift är att föda många barn och problemet var långtifrån ur världen. Hela tiden jag läste så förstod jag att något av det viktigaste, förutom rätten till sitt land, är utbildning.

Filmen nedan är från 2010 och det gör mig ganska säker på att problemen långt ifrån är lösta idag. Jag blev oerhört intresserad av att läsa på mer om situationen i Honduras och med tanke på statskuppen 2009 (eller vad det nu var) så känns boken aktuell, men jag har inte tillräckligt på fötterna för att konstatera att det faktiskt är så. Jag skulle gärna vilja ha en liberal analys av situationen i Honduras, eftersom den här boken ändå är skriven från vänster. Enligt Wikipedia har Medea Benjamin stött Hugo Chavez, så det är ingen tvekan om var hennes sympatier finns på en höger-vänster-skala.