Recension: Abulhawa, Susan; Morgon i Jenin; 2010

Det är många gånger jag har sneglat på Morgon i Jenin av Susan Abdulhawa, men lika många gånger har jag ställt tillbaka den i hyllan igen. Men så dök Lyrans Jorden runt-resa upp och boken var en del av utmaningen. Då beställde jag den. Lyran själv lyckades inte läsa ut den, men många andra har hyllat den till skyarna.

Amal är född i ett flyktingläger i Palestina. Hon har en  barndom fylld med kärlek, men också en barndom med ständigt skräck för vad israelerna kommer att hitta på här näst. Hon vet att hon hade en bror som försvunnit i flykten och vi får veta att det är en israelisk soldat som gett barnet till sin fru som överlevt förintelsen, men som blivit steril av alla våldtäkter. I kriget möter Amals bror Yousef sin bror, som nu är en israelisk soldat och heter David, och Amal får reda på att han finns. En dag möts Amal och David.

Det var en spännande berättelse om palestiniernas lidande genom årtionden men författaren sparar inte på krutet. Är du känslig för att folk dör, barn som vuxna, så måste du läsa boken med en viss distans. Annars riskerar du att gråta dig fördärvad. Jag kunde bli lite irriterad på den oerhört svart-vita bilden om israeler som monster och palestinier som hjältar och jag antar att författaren själv tycker att hon har mjukat upp det genom en palestinier som överväger att bli självmordsbombare och en israel som är snäll, men jag tyckte inte riktigt att det vägde upp. Den distans jag hade för att orka igenom bokens alla sorger och bedrövelser gjorde tyvärr att jag inte blev så berörd som jag hade önskat. Eftersom jag hade högt ställda förväntningar före jag läste boken, blev jag lite besviken.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Expressen, GP, Sydsvenskan