Detta var en lite underhållande läsning. Boken Är sammanställd av Margit Palmaer-Walldén och bygger på fjorton föreläsningar som Kollontaj gjorde våren 1921 vid Sverdlorduniversitetet i dåvarande Leningrad. Det är givetvis en massiv propaganda för kommunismen, men med kvinnorna i fokus. Kollontaj beskriver den förtryckta kvinnan genom historien och menar att kvinnan måste ta del i produktionen för att bli helt jämställd mannen. Så långt tror jag att hon har en viktig poäng. Jag behöver kanske inte tillägga att jag tror att hon hade totalt fel när hon säger att kommunismen var den enda lösningen. Istället för att problematisera olika samhällsformer där kvinnan deltar i produktionen är det en ren propagandaskrift för kommunismen. Det är synd, såklart, men inte särskilt oväntat. Lite lustigt bara att Palmaer-Walldén inte heller problematiserar i efterskriften, som skrevs 1971. Boken har dock givit mig något, jag är mycket sugen på att läsa mer om kvinnans roll i kommunismen (jag har redan läst Vilda Svanar) som jag tror är mycket intressant med tanke på att hon på det flesta håll fick det bättre, men efter hand var det kanske inte så mycket bättre än något annat system.