Boken är Österholms avhandling och den har getts ut på Rosenlarv förlag. Den har undertiteln Skeva flickor i svenskspråkig prosa från 1980 till 2005. Skeva flickor är flickor som inte riktigt passar in i den gängse könsnormen. De kanske väljer utanförskapet eller så kan de inte rå för att de inte är riktiga flickor. Österholm använder teoribegreppet ”skev” som skulle kunna sägas vara en hybrid eller översättning av ”queer”.
Österholm utgår från en rad författare som skrivit om skeva flickor; Monika Fagerholm, Mare Kandre, Berny Pålsson, Inger Edelfeldt och ett par till. Hon beskriver och analyserar hur flickor i deras romaner porträtteras och framställs. Denna laborering med flickskap kallas gurleskt, som är något av en mix av feminism, femininitet, äckel, gullighet och överdrift. Det är flickrummens rosa drömvärld, det är experimenterande med sexualiteten och det är psykisk ohälsa som i vissa fall leder till självmord.
Det var en ytterst intressant avhandling om ett ämne som inte är alltför stött och blött tidigare. Unga flickor ska passa in i en viss mall och det finns ofta mer förståelse för manliga barndomsskildringar av lite udda karaktär än för kvinnliga. Österholm resonerar i inledningen om hur ”anorexiaromanen” alltid bemöttes med stor skepsis och uttalanden som ”inte ännu en bok om flickors kroppar”. I hennes avhandling för de en plats och de lyfts upp till synlighet.
1 kommentar
2 pingar
Intressant!
[…] Mare Kandre: Jag läste mycket om hennes böcker i Ett flicklaboratorium och hon är en sådan där författare som alltid har funnits i balkhuvudet. Nu när hon finns […]
[…] När jag var på Norstedts event om erotisk litteratur fick vi välja en bok att komplettera vår goodiebag med. Jag valde Flickan i Clèves, lite därför att den var en bok jag inte trodde att jag skulle läsa om jag inte hade sprungit på den. Den handlar om flickor på gränsen till vuxenvärlden och med tanke på att det har varit lite av ett undertema i min läsning sedan jag läste Maria Margareta Österholms avhandling. […]