Syftet med denna bok är, enligt redaktören själv i efterordet, inte att komma med en helt ny feminism, utan att belysa viktiga feministiska frågor på ett nytt sätt. Det handlar om bland annat om abort, våldtäkt och prostitution. Man märker tydligt att detta inte är en vänsterfeministisk bok och jag gillar särskilt att det problematiseras kring många olika feministiska frågor. Östergrens slutsats är att vi inte är överens och att vi kanske inte heller ska vara överens. Det tydligaste exemplet som stödjer detta tycker jag är Susanne Dodillets text om prostitutionsdebatten i Sverige och i Tyskland, hur den se annorlunda ut, men också att feminister kommer till så skilda slutsatser. Flera texter i boken har gett mig ett nytt perspektiv och nya tankar (tex Anna Svensson text om våldtäkt och Maria Abrahamssons text om rätt), medan andra kanske jag tyckte var mer svårbegripliga (tex Don Kulicks text om djurporr) eller så visste jag direkt att jag inte höll med (tex Boris Benulics text om machosex). Det som var bra med detta exemplar av boken var att den innehöll lite extramaterial där vissa av personerna fått förklara sig en gång till och bemöta den kritik de fått. Jag tycker att alla feminister, höger som vänster, ska läsa denna bok och bli förundrade, förbannande och debattsugna på en gång!
jan 09
2 kommentarer
1 ping
Det är en bra bok, precis som du skriver, för att det ges tillfälle att problematisera och att syftet är att visa på olika personers olika tolkningar och att det inte finns en sann feminism med alla svar. Flexibiliteten känns befriande liberal. Som liberal går blir jag misstänksam mot allt som man ”måste tycka” eller ”måste vara”. Normer och osynliga regler.
Jag passar på att särskilt lyfta kapitlet om Femme. Tycker den enkla texten är en bra grund till diskussion. Varför är femininitet något negativt? Varför ersätts en norm med en annan? Som lesbisk har jag aldrig förstått hur jag kan anklagas klä mig för mannen om jag t.ex. har högklackat. Jag eftersträvar inte mäns blickar, men vill vara snyggast möjligt. Dessutom är män individer och har olika smak, olika uppfattning om vad som är sexigt och snyggt. Precis som kvinnor är individer med olika åsikter och preferenser.
Femme-kapitlet tangerar en diskussion som jag är ute efter. Jag upplever att svenska flator i större utsträckning än i andra länder är just androgyna/ maskulina. Kanske är det jantelagen, eller den starka feministiska rörelsen som är förklaringen. Det anses fel/ fult att vara feminin.
Tycker kopplingen till transfrågorna också kan göras. Transtjejer får ofta kritik från feminister för att de överdriver ”kvinnlighet”. Befängt tycker jag. Man har rätt att konstruera sin egen identitet och äga sina egna uttryck. Precis som XX skriver om sin manlighet, som måste överdrivas för att han ska accepteras som man.
Sen är jag nog internetskadad. Skulle vilja ha läst kommentarer till texterna. Diskussionen efter ett kapitel skulle några gånger vara mer intressant än själva texten.
Slutligen hoppas jag för mina vänner skull att heterosex är bättre än vad man kan få intryck av när man läser bland annat Dodillet.
Roligt att höra dina kommentarer! Jag håller med dig om det där med femininet och har funderat mycket på detta i och med kampanjen ”Pink stinks”. Det kan ju inte vara så att allt kvinnligt är dåligt och allt manligt är bra, då har vi ju inte kommit långt i jämställdhetsdebatten. Dessutom tror jag att det snarare är så att män går mot det kvinnliga och mer och mer kommer att välja smink och parfymer framför mer traditionellt manliga saker. Självklart finns det mycket i det kvinnliga som är absurt med kläder och skor som knappt går att röra sig i, men viljan att vara snygg för sin egen skull är knappast absurt. Man kan ju se på modet också att det går mer till att också vara praktiskt (men snyggt).
Så helt klart ska inte en norm bytas ut mot en annan. Att alla ska få vara som det vill är ju det som vi (liberala) feminister strävar för.
Och heterosex är bra, jag lovar ;o)
[…] Feministbiblioteket […]