Oates, Joyce Carol; Dödgrävarens dotter; 2008

Oates är en person som ofta nämns i Nobelpris-sammanhang och jag har därför varit nyfiken på henne. Denna bok om en kvinnas historia, från en torftig barndom via ett katastrofalt äktenskap till ett liv som självständig ensamstående mor, tyckte jag passade utmärkt att recensera här.

Rebecca bor ihop med sin familj i ett ruckel vid en kyrkogård. Familjen har flytt från nazityskland och fadern får jobb som dödgrävare i det nya landet. Familjen anpassar sig inte och de hånas i den lilla stad de bor i. Rebecca känner tidigt att hon måste stå på egna ben för att få ett bättre liv. En enorm tragedi drabbar familjen och Rebecca lämnar hemmet. Hon gifter sig så småningom med en man som inte behandlar henne väl och med honom får hon en son. När ytterligare en tragedi drabbar henne flyr hon och försöker att skaffa ett bra liv och sig själv och sin son, som hon är övertygad om, är en fantastisk musikbegåvning. Dödgrävarens dotter är en bok som handlar om att klara sig själv för att få ett bättre liv. Den handlar också om förblindad kärlek, svek och kärleken till sitt barn.

Det var en fantastiskt spännande bok som jag hade svårt att lägga ifrån mig. Trots den missär huvudpersonerna lever finns det en optimism och framtidstro där som gör att man inte lägger boken ifrån sig. Jag kommer definitivt att läsa mer av Joyce Carol Oates!

Knuff