Nørgaard, Lise; Bara en flicka; 1992

Bara en flicka är Lise Nørgaards självbiografi. Här finns en stor portion Matador och en stor portion Volmer och den som inte hade det på känn innan förstår att en hel del av det hon skrivit om är självupplevt. Biografin spänner sig endast över hennes barndom och kritiken mot borgarklassens seder och bruk finns i texten och fanns hos henne redan som liten flicka.

Förutom roligt skildrade barndomsminnen är det en bok om hur hon blev feminist. Orsaken är hennes mamma. Modern Olga var rik och självständig och det var genom henne som fadern Hans kunde bli en framgångsrik grosshandlare. Trots att de var gifta hade Olga kvar sin affär och hon jobbade heltid. Hennes syster tog hand om hemmet och barnen. Hans skulle dock med tiden byta åsikt i frågan om vad kvinnor gör bäst nytta och tyckte att Olga skulle sluta jobba. Barnen blev otroligt förvånade den dagen hon föll för trycket. Hon hatade egentligen livet med de andra hemmafruarna, men tillslut valde hon ändå den vägen. Lise kunde aldrig glömma det.

Rolig på ett nørgaardskt sätt och jag är glad att jag läste den, men nu räcker det nog på ett tag att läsa om familjerna i Matador. Karaktärerna från den serien har dock framställts i en något annorlunda tappning varje gång.